En Vecka

Nu har det gått en vecka sen det hela hände.

Och inget. Tystnad.

Inte ett msnpip, inte ett telefonsamtal, inte en visit mitt i natten då det bankas på dörren och man hör "snälla prata med mig, jag är ledsen för att jag gjorde dig så illa, du betyder för mycket för mig att bara kunna släppa dig såhär!!" mixat med ångerfulla hulkningar, inte ett mess på mobilen där det står typ "jag är ledsen att jag valde bort dig framför en randombrud och sket i dig så hårt men jag var full och jag kan inte funka utan dig som min vän så jag tänker inte bara rycka på axlarna och gå vidare med livet, snälla prata med mig, jag tänker inte låta vår vänskap bara försvinna och smula sönder pga mitt dumma misstag", inget överhuvudtaget.

Kul att veta att man är värd att kämpa för.

Kan det...nää...men kanske.....kan det vara så att det här är precis den easy out han behövde?

Han kanske var dödstrött på mig men för snäll för att säga det rakt ut, och nu när det här har hänt kanske han tänker "jisses vilken tur att hon blev så arg på mig, nu är det hon som satte stopp på det hela! Där slapp jag! Plus att hon får känna sig som att det var hennes val att vi inte längre är polare!! Skönt..."

Men nää...det kan jag inte tänka mig, inte han.

.....Eller?