Ordning och Reda

Fråga mig inte hur det går med hela "komma i form" grejen jag skrev om sist.
Då börjar jag bara lipa.

Jag kan, av någon underlig anledning, inte sova på nätterna längre.
Vet ej varför.
Normalt sett så har man väl sina sömnlösa nätter, eller gånger då dunkudden de lux känns som ett cementblock, eller någon (vaddå jag??) har käkat mariekex i sängen IGEN, men det är annorlunda det jag dabbats av nu.
Jag är svintrött. Ögonen svider, huvudvärken är på g, jag dör om jag inte får sova känns det som, och ändå springer tankarna runt runt runt med träskor på fötterna så det väsnas värre än när grannen ska borra i väggen kl 07:21 en lördagmorgon.
Inte några vettiga tankar heller, sådana där bra då man kommer på den där asbraiga filmen man ville ladda ner men glömt av, eller att "jävlars, började inte jag baka en kladdkaka igår, innan jag fastnade framför dubbelavsnittet av scrubs, visst satte jag på ugnen då? Paniiiik!!!" eller något annan smart.
Inte ens de jobbiga tankarna är där o mal, de där elaka som ger en ångest och requirar minst två koppar te och ett halvt paket cigg och kanske nån rostad macka och lite yoghurt med kalaspuffar och ett par cigg till och lite bränd kladdkaka och kanske något telefonsamtal till magnus mitt på natten så han kan trösta och inte alls tycka att jag borde dränka mig i handfatet.
Nej då, nu är det bara helt meningslösa samtal (jag har haft/borde ha/kommer att ha/ALDRIG tänker ha), jobbiga pinsamma minnen som jag inte kan fatta varför min hjärna ska envisas med att ha på lager, planer för morgondagen jag inte tänker genomföra men väldigt gärna vill ändå, kläder jag förlorat och vill ha tillbaka av avlägsna kompisar från mina tonår (Helen, you bitch, give me back my black slinky supercool favorite sweater at once!) och andra kuliga stuffs som gör att man vill skrika högt.
Nu, till exempel, är klockan 05:25.
Jag får väl köpa Valerina (vad kostar de sa du? Jaha, mer än tre o femtio? SÅ mycket?! Ok, då blir det inget med det) eller försöka lära mig att meditera typ.
Meditera ja, herregud.
Jag har försökt/jag försöker lära mig, men hur 17 gör man för att få käft på rösterna i huvudet egentligen???
Så här låter det:
Mammas röst: Du sitter inte ordentligt med fötterna. Vik in dom!
Farmor: Nej, då blir det slitningar på ledbanden, ligg helst platt på sängen.
Simon: Jag och Erica råkar vara sveriges två lataste människor, lägger hon sig ner somnar hon bums
Farmor: Hon behöver Blütsaft! Stat!!
Buddah: Ta det luuugnt, du gör helt rätt, kolla du ser precis ut som mig
Min onda röst i huvudet: Ja, och du är lika fet! Gris! Hahahaha!!!
Min ganska så snälla röst i huvudet: Håll käft!
Pappa: Det är Lizzizarna som försöker få dig att tappa lugnet, kämpa på!
Mitt hjärta: Jag vet! Jag ska!
Mamma, farmor, magnus: Borde du inte städa istället? Har du sett hur det ser ut här??
Ellen: Skit i det nu! Ring mig så super vi istället!
Buddah: Ohhmmmmmm, oohmmmmmmm, ohhhmmmmmmmm (säg efter mig!)(det funkar!)
Farmor: Det gäller att koncentrera sig! Lika lätt som vad sex gånger åtta är! Kommer du ihåg ramsan för vad sex gånger åtta är? "sex gånger åtta är 48, älska din fästman med måtta......"
Magnus: Det blir INGE med det!!!!
Min onda inre röst: Nä fy fan
Richard Gere typ: Tänk på mig istället......tänk på miiiiiiiiig
Glassen i frysen: Eller på mig!!
Luke Skywalker (på svenska, konstigt nog): Använd kraften! Känn lugnet av The Force!
Jag: Jag ger upp ni vinner! pladdra på hela natten bara! Gört!!
Samtliga: kackel kackel kackel kackel

Ja, ni fattar. Jag orkar inte mer.
Hjälp mig!

Nu är klockan 05:59, jag gör ett till försök.
Godmorgon.

Internet e Paj!!

Skriver nått RIKTIGT kul och underhållande så fort mitt maddafacking internet funkar igen.
Jag är ihop med ett datageni och min dator funkar inte.
Ge mig sushi innan jag gråter, tack!!

Men nu när jag ändå är här kan jag väl slänga ihop något.
Jag ska inte vara en "sådan där" tjej, men jag måste nämna att jag har gått upp tio kilo sen jag vägde mig sist, och nu är det meningen att jag ska jogga av dom.
Och inte äta mackor med massvis av majonäs på kl. tre på morgonen.
Och inga kebabrullar till frukost.
Inte heller svulla på kokt potatis med smör o salt o gräddfil o gräslök (kl. tre på morgonen.)
Eller berlinermunkar (Simon och jag upptäckte en ny sort idag, med hallonsylt i. Men jag gillar fortfarande vanilj bäst. Vaniljjjj....*dreggel*.)
Eller våfflor (åkte in till stan sent, sent en kväll o köpte våffeljärn på claes ohlssons precis innan de stängde. Vi SKULLE bara ha våfflor.)
Eller McDonald's !!! (Prisa McDonald's heliga mat!! Böj dig inför härligheten! Ät, mitt barn, och må gott!!)
Eller glass, nacho-chips med ostsmak, guacamole på toast med babytomater, babytomater med fetaostbitar (man får slåss med katterna en del men det är det värt) osv osv.

Konstigt att jag gått upp tio kilo!

Jag kan börja blogga om mitt nya liv (eller hur, så fort jag skrivit klart gör jag mig en kanna te och några toast med philidelphiaost och avokado på (philidelphiaost......*dreggel*)) ok jag kanske inte kan börja LEVA mitt nya liv just nu i denna sekund och inte är det lätt när Simon är här och ska köpa smörgåstårta till oss imorgon, eller sushi om vi inte hittar något ställe som gör smörgåstårtor på en lördag, men ja har ju vissa tankar på hur jag vill ha det.
Idealvikten är 62-63 kg. Det vägde jag förr-förra sommaren och jag mådde ganska bra. Nu väger jag 71 kg.Jag skulle kunna börja med att ta en 40 minuters promenad morgon och kväll och försöka äta nyttigare (jag äter faktiskt mycket mycket nyttigare nu än för typ ett halvår sedan men ibland blir det att fingrarna dialar 202841 och när den där rösten frågar "pizzeria pepperoniii...hur kan jak hjälpa diiig?" är det bortom min kontroll) och så vidare men det är lättare sagt än gjort.

• Tråkigt att gå.

• Läskigt när det är mörkt.

• Ipoden e paj och full av gammal skitmusik så det spelar egentligen ingen roll.

• Inget snyggt pannband att ha om håret som håller tillbaka luggen som alla de tuffa tjejerna har och som man känner sig proffsig med, ingen hund att gå med.

• Ingen vattenflaska.

• Inget balanssinne.

• Inga reflexer.

• Inte ens råd att köpa ett par ruttna hörlurar till min gamla walkman-93.

• Bara skitband att lyssna på.

• Inga dubbar att ha på hala morgonar och kvällar, inte tillräckligt mycket dödsönksan att jogga utan.

• Inget överfallsalarm.

• Ingen passande halsduk att ha (en neonblå eller en rastarandig duger inte,jag vill att INGEN ska se mig).

Och så vidare.

Men vi säger såhär; när min dator funkar som den ska, börjar jag jogga morgon och kväll, på riktigt, och äter ordentligt, och skriver om det här. Det blir nog lättare då.
Trist att förlora alla er som läsare bara.

kram

Jönköping Igen

Hos Simon

Rockin' it out on the You Tube

yeah

Städa

Jag hatar att städa. Det har jag gjort hela livet, jag kommer ihåg redan när vi bodde på hawaii (och då var jag inte gammal) att jag mycket hellre drack välling och pillade i naveln o lyssnade på Eurythmics än att "plocka upp" i rummet. Hatahatahata. Det är så trååkigt. Men, idag ska jag ha gäster. Anna ska dra hit med fyra polare som ska sova här inatt, vi ska till gretas av alla ställen ikväll. Så jag har städat. Och städat, och städat. Det är inte klart ännu, dom kommer om en timme och här sitter jag o bloggar, liksom. Idiot.
En annan grej jag stör mig på något enormt är att jag köpte ett helt (dyrt) paket cocktail tomater för o ha att mumsa på med lite fårost, och jag stod länge länge och inspekterade varenda paket så det skulle vara fina, ej mosiga tomater i. Men icke. Mosiga är dom allihop.

Ja, ni fattar vad mycket jag har att skriva om.

Gretas blir nog kul, det är en gaybar och förra gången jag var där blev jag raggad på av två brudar som till slut blev snea när jag förklarade att jag verkligen hade pojkvän. Dom trodde att jag hittade på för att slippa dom. Vad gör man?

Får väl tona ner på snyggheten ikväll så det inte händer igen, men GUD va svårt det är. :P

hej

Greppa Verkligheten

Jag måste snart ta tag i allt det här och styra upp mig själv. Och blablablabla andra tråkigheter som är tråkiga att läsa om.
I och med att jag inte jobbar på skoaffären händer det liksom inte så mycket. Jag kan berätta om när Esmis spydde ner datorn eller när jag råkade tappa brallorna inne på spaldings livs men.....jag vet inte.
Simon var här och hälsade på, vi gjorde inget.
Jag tog några öl på puben, det hände inget.
Jag skulle städa min lägenhet, det hände inget.
and so on and so on and so on

men vad gör man när allt är tråkigt och man har en blogg att skriva i men inget att fylla den med?

Jag vet inte.

Peek-A-Boo

We See You

Happy Halloween!!

Lite sent, I know, I know. Men datorn har inte funkat tills nu.

Jönköping Igen

Hej.
Jag är hos Simon, i jönköping, på semester innan verkligheten börjar.
Vad verkligeheten innebär tänker jag inte gå in på, för jag är på semester.

Vi har kollat på The Blair Witch Project (den äger) och sen gått på promenad i mörkret o skrämt upp oss,
lagat mat (på riktigt),
druckit öl på skabbkrogen och lyssnat på country samtidigt,
åkt buss till McDonald's och sen väntat en halvtimme i kylan på bussen hem,
åkt till en skitfin kyrkogård och kollat läget (se bilderna längst ner)
och så har jag köpt en fin klänning (svart).

Mitt internet är nog igång nån gång snart så tills dess,
hej

Löven Fryser

Nu är det kört.
Nu är det frost på morgonen.
Nu fryser man alltid.

Genious

Nu ska jag inte bara hålla på och lägga upp filmer hela tiden men denna låt har jag lyssnat på ca. 20 ggr nu, jag älskar den.
Plus att jag älskar TAPS, då faller man lätt för sånt här.


eller den här; det är deleted scenes när dom är på väg till en investigation, och ovädret bryter loss.
Jag älskar Brians lilla flin på -2:13, eller hans snabba handrörelse -2:05, "Mud slides all around me man!!"
eller -1:16 "Theres a damn next to where we're going, and it's about to break." "Wait it's about to BREAK?!?"
och hela "This is stupid" grejen -0:15 "And we're gonna go sit in this lady's house while it gets worse, that's what's stupid"

Så Här Låter Det När Doktorn Lyssnar På Mitt Hjärta

Cuce Skywalker

Nä nu måste jag blogga lite. Jag vet inte om vad.

Lååång dag på jobbet idag. Tiden sniglade förbi. Det är otroligt vackert väder nu, något jag verkligen inte märker när jag är ledig, då är jag mest inne. Föruom på nätterna, då. Men man får sån lust (när man inte kan) att gå på en promenad, andas frisk luft och bara känna känslan av att inte vara tvungen att vara någonstans.

Bajshög.

Bara sju dagar kvar, people!!! Sen är jag friiiiiiiiiiiii, fri som en pippifågel och aldrig, aldrig mer behöva släpa sig upp för att gå och kränga skor. Nebber again! Fy fan va gött.
Åååhh va jag ska sova. Jag ska bara låsa in mig i en vecka o bara sova hela tiden. Jag har varit helt sjukt sleep-deprived i två fucking år nu men snart, snart slipper jag.

Väntajagskabararullaencigg.

Sådärja. Youtube, iallafall. Youtube äger.
Jag sitter ibland och kollar pa gamla Sesame Street avsnitt som jag inte trodde att jag kunde minnas.
Och det här; vem kan inte tycka att det här är nog är det roligaste ever?


-No, Cuce, I am your father!!
-That's...really impossible!!
-Search your peelings, Cuce!
Åh. Kärlek på er. Godnatt :)

Detta Är Jag Beroende Av:

Cigg - har köpt rulltobak och rullpapper o filter!
Sushi - Det är aldrig inte gott. Eller jo, men då är det ändå ganska gott ändå
Ben & Jerry's Cookie Dough Ice Cream - ska ätas ensam så man får alla degklumparna själv
Fest - fredag kväll/natt på Rotary kan jag leva för
TAPS - upptar all min fritid. På riktigt. Fråga Simon.
Mobilen - jag älskar min mobil. Den börjar bli gammal (ganska super gammal) men vafan. Cred.
Min Mössa - köpe nyligen en underbar, stickad, pösig drömmössa. Tyvärr ej svart.
Fru B - en nära vän till mig som föredrar att vara anonym
Mina Böker - klarar jag mig inte utan
Musik - rocky horror picture show soundtracket, the monkees, the white stripes TILL I DIE
Subway Mackor - "a footlong w. lettuce, tomato, majonaise mustard and cheese, please" -jag, 10
McDonald's - ba da ba ba ba I'm eatin' it!
Katterna - Irma och Esmis. som om dom vore mina barn. Fast blir dom sjuka dör dom, för dyrt.

Nu kommer jag inte på mer.

Jo, att blogga såklart!

Urk

Jag oooorkar knappt mer. Ååh. Det är så jävla jobbigt.
Men jag vet att det tristaste som finns är att lyssna på när nån bitchar på om jobbet, så jag ska låta bli. Men ni anar inte. Du har sån jävla tur, Simon!! Ditt svin!!! (Eller, tur o tur, poker has nothing to do with luck, jag vet, jag vet. Suck....)

Det är några som kommer in i affären med jämna mellanrum, de är;

• Den Arga Mamman - En kvinna ca 35, ganska kort med svart hår, alltid svartklädd i lite "bitchiga" kläder, piercing i överläppen och garanterat ex kickers. Hon är så vansinnigt trött på sin unge. Man riktigt ser hur hon längtar att komma bort, hur hon ångrar sig, hur hon bara vill få sin unge att hålla käft i minst fem sekunder innan hon blir galen. Jag tycker riktigt synd om henne. Hon är trevlig, ler lite trött, hon är ingen jobbig kund. Henne ansträger jag mig verkligen för och jag blir glad när hon är glad, som när hon ska ut på typ tjejmiddag och ska ha ett par pumps och hon verkligen njuter av friheten.
  
• "Hälsa Dom Deeeet" killen - En man ca. 35 som är ganska utvecklingsstörd, har alltid för små kläder på sig med en massa mat och dreggel på skjortan, lugn o snäll men kan bli förbannad (något jag inte har upplevt än dock), säger i stort sätt inget annat än (högt) "hälsa dom deeeeeeet"!!! Han är oftast inne i affären i typ en halvtimme och det är omöjligt att jobba när han är där. -Hälsa dom deeeeeet!! -Ja, vi ska hälsa dom det, - Hälsa dom deeeeeeeet!!! -Ja vi ska hälsa dom det!! Hej då! -Ja men hälsa dom deeeeeeeeeeeeeeeeeeet!!!! -JA VI SKA HÄLSA DOM DET; VI MÅSTE JOBBA NU!!! och så vidare. Jag hoppas jag inte verkar hjärtlös men om vi vore kollegor så skulle du förstå.
  
• Långa, Skumma Typen - En man, ca 35-40, lång som fan med halvgrått hår och mysko frisyr som fan. Den här killen ser så speciell ut, han ser ut som en vandrande tecknad figur och han har den mest intesiva blick jag sett. Det är nästan svårt att se honom i ögonen för han ser så konstig ut (på ett spejsat sätt) att det nästan är bländande. Helt ok kund.
  
• Idiot Gagg Kärringen - Ååååhh, vad jag hatar henne. Kvinna, ca 70, degklump till ansikte, kort som fan, luktar illa, "tuggar" med munnen när hon inte pratar på ett smaskigt, vidrigt sätt, helt superblåst och inte särkillt trevlig. Jag hyser hemliga fantasier om att slå på henne med hennes käpp. (Förlåt.) Så här lät det idag; -Ja, ja, jag har lagt undan ett par skor (tugg tugg smask) -Jaha, hur var namnet? - Fru Idiotgaggkärringen (smask tugg tugg) säger hon och jag går iväg och hämtar hennes skor. Det sitter en lapp på lådan där det står att hon har 549:- kvar att betala, skon kostade 649:- men hon har redan betalat en hundring. -Här är den, vill du prova kanske? Nehej inte det, var det bra så? Ja, då blir det femhundrafyrtionio kronor, då, tack. -Kan det verkligen stämma? (smask! smask! smask!) -Ja, den kostade lite mer innan men du har redan betalat hundra kronor så då blir det femhundrafyrtionio kronor kvar. -Men, (tugg,) jag har ju redan betalat hundra kronor!! (smask tugg smask) -Ja just det, den kostade sexhundrafyrtionio kronor och du har redan betalat en hundralapp. -Men det verkar så dyrt!! (smask tugg tugg) -Jaaa, eller neeej, det är en bra sko du köper. Väl värt sexhundrafyrtionio kronor! -Men (smask smask tugg) jag tyckte nyss du sa femhundrafyrtionio kronor!! (smask smask smask!!) Det är då jag bara vill gå o skjuta mig.

Så kan det vara, men jag är ledig imorgon, så då slipper jag dom.
Hej!

Jag Vill Sova!!!

Jag är så sjukt jävla trött.
Jag kan knappt hålla mig vaken. Det bästa i världen just nu skulle vara att ta på mig mysiga kläder, krypa ner under täcket och låta huvudet sjunka ner i en mjuk härlig kudde. Slappna av helt med kroppen och bara.......zzzzzzzz........

Jag borde inte, det kommer att fucka upp min dygnsrytmen, men jag gört ändå. Speciellt om det bara är sådana här tråkiga inlägg jag kan komma på nu.

God natt (kväll?)

Check it out

Ok, jag vet vad ni tänker.
"ÖÖÖÖH, det där är ju nån gubbe dom har ställt där så vi ska tro att dom har filmat spöken!!!"
Suck. Ja ja.
Men jag tror inte det. Jag har kollat på ca hundra avsnitt och dom ÄR INTE in it for the wrong reasons, dom skulle inte ställa en kille där, då förstörs allt dom jobbat för.
Whatever. Man ska inte gå på allt, men man ska inte heller genast utesluta allt bara för att det berör ett ämne som många, många har sabbat genom fusk o fejkningar o skit.
This is the real deal, o så ärt.
Ok, en till då.

Sov gott!

P.S. jag vill bra tillägga att i slutet av avsnittet från filmen här åvanför säger dom klart och tydligt till hotellets innehavare (detta är filmat i ett hotellrum) att stället INTE är hemsökt, då de verkligen inte inte kan bevisa att det inte var hans fot som flyttade täcket. Men jag tycker inte det ser ut som hans fot. Vad tror ni?

TAPS

Hej på er.
Egentligen har jag noll lust att blogga just nu, men eftersom min dator är cp och stänger av sig själv precis när jag laddat ner tre sköna avsnitt av TAPS från youtube (vilket tar väääääldigt lång tid) måste jag ladda ner dom igen och medans det pågår skriver jag till er.
TAPS står för The Atlantic Paranormal Society och består av en grupp killar (och en tjej) som åker runt och försöker "debunka" påstådda hemsökta ställen. Alltså, typ, någon tror att deras hem är hemsökt, taps kommer dit o försöker hitta naturliga förklaringar till spökeriet. Detta gör att dom är väldigt kritiska, väldigt noggranna och hittar faktiskt ganska ofta svar på vad det är som står bakom "spökerna".
Men inte alltid.
Dom fångar ibland helcrazy shit som ingen (och nu snackar vi skeptiker, dom VILL hitta naturliga orsaker) kan förklara.
Orka gå in på detaljer, är ni intresserade får ni kolla själva, men innan datorn stängde av sig själv såg jag en grej som var så jävla läskig.
Dom var i en.....ööh, vad heter det på svenska....öh..... lighthouse iaf, fyr! Så heter det!
ok iaf dom är två killar med var sin kamera (liten hand-held videokamera) längst upp i fyren. Man ser hela det lilla rummet som är tomt. Mitt i rummet är trappan som leder ner, med ett räcke runt om så man inte trillar ner, är ni med?
Skavise nu blir det svårt att förklara.... here goes; den ene killen (Steve, min favorit) ställer sin kamera på fönsterbläcket så man ser att det bara är dom två i rummet (detta gör han för att mecka med nån sladd som ligger på golvet) man ser alltså HELA det runda rummet, ingen kan ha gömt sig någonstans eller typ bakom kameran och sen går dom ner.
Halvvägs ner (typ tre "våningar" ner) hör dom någonting och riktar kameran uppåt
och
då
ser
man
hur någon faktiskt lutar sig över kanten längst upp o kollar ner på dem.
Man ser inga ansiktsdrag, men tydligt ett huvud, axlar och två vita händer som håller i räcket där uppe.
Dom skiter på sig, jag skiter på mig, alla skriker o springer.
Det. Är. Inte. Fejk.
Ojojoj.

Nu har youtube hunnit ladda ner ett gäng avsnitt till, jag ska kolla på dom och sen komma tillbaka och skriva lite om vad jag själv har upplevt och varför jag så stenhårt tror på spöken.
Later dudes!

Fan...

Det är dags att röra sig mot nya tider.
Det är dags att fatta att jobbet inte blir en smula roligare bara för att man skulle kunna skriva om weirdoserna man träffar varje dag.
Jag slutar snart min karriär som Al Bundy, känner att nu fan får det vara nog.
Självaste Halloween (som som vanligt ska firas i sorgens tecken för min del....hemlängtan) dvs den 31 okt. är min sista dag på jobbet. Det ska bli
SÅ
JÄVLA
SKÖNT.
Jag kommer att vara en arbetslös, jobbsökande parasit på samhället och det kommer också att kännas
SÅ
JÄVLA
SKÖNT
då jag hatar att anpassas till detta kugghjul som är samhället även om jag vet att man måste och borde och det vore faktiskt bra om du drog ditt strå till stacken. Ärligt talat, FUCK STACKEN. Jag vill inte vara en myra som springer arslet av sig hela dagen, jag vill vara en fästing eller en loppa eller dylikt som suger blod från dess ovetande men ändå irriterade värd. Mwahahahahaaaaaaaaaaaa.

Iaf, snart är helvetet över, och vad händer då, med denna världskända, mångbesökta (tack ni tre) otroligt aktiva bloggen?
Jo, den får heta något annat. Men.....vad?
Jag gillar "En Skoförsäljerskas Mardrömmar". Det låter kul, fint och väl-ar-ti-ku-le-rat. Tycker jag. Ett bra namn på en blogg.
Skabb.
Så ska bloggen heta.
Då blir Simon glad.
Passande på något sätt.

Jag har en ny kattunge.
Hon heter Esmis och är så tiny tiny tiny.
Orangerandig o skit. Med blåa kattungeögon och sylvassa kattungetänder och klor.
Om jag hade haft en svinrik bästa kompis som tjänade multum på nätpoker och var supergivmild (mer än du redan är, Simon) så hade jag kanske haft en kamera och kunnat ta kort på lilla Esmis (som just nu sitter på min axel och tuggar på min öronsnibb) så hade ni kunnat beskåda miraklet with yr own eyes.
Irma, min stora, feta, bruna, sjävgoda, icke-mysiga, underbara babushka till katt som jag har haft i ca. ett 1/2 år hatar Esmis med hela sitt lilla katthjärta. Synd det, men jag tror hon vänjer sig. Idag har hon bara försökt ha ihjäl henne tre gånger. Esmis verkar ta det hela med en klackspark. Fuck you, old timer typ. Power to the kittens.

Nä, nufårre vara nog. Klockan vill jag inte ens titta på och imorgon väntar en lååång härlig bajskorvs dag på worket.

Som sagt, Fan.

Gonatt

Jönköping

Jag befinner mig i jönköping.
Ligger på en skit tunn madrass...grej, men det är lugnt. Bra för ryggen.
Simon bor här nu, därför är jag här. Känns konstigt (men skönt) att vara någon annanstans än hemma. Hemma bra, men borta bäst.

Förra fredagen på Rotary var KICK-ASS. Eller, den började inte så jättebra, men sen när jag hittade kökspersonalen kände jag mig lungn. Sen blev alla bra.
Jobbigt att det ska vara så konstigt, allt. Att jag ska vara så......självmedveten att jag inte kan slappna av. Är helt paranoid att folk driver med mig eller skrattar bakom min rygg, eller vad som helst.
Iaf, kvällen slutade bra, gick hem o kollade på "Daydream Believer - The Monkees Story" till tre på morgonen, lyssnade sedan på mitt gamla slitna band med femtiotalsmusik tills jag somnade. Gick upp två timmar senare o släääääääpade mig till jobbet. Jag hatar skor. Men det var värt det.


Godnatt

Det Regnar Inomhus

Oj, ojojojoj vad jag har saknat bloggen. Nu äntligen funkar den igen. Hoppas det fortfarande är någon som tittar förbi.

Det har inte hänt mycket i skoaffären den här tiden, känn inte att ni missat nått speciellt. Sjuka kunder är det varje dag men ingen riktig pärla värd att skriva om. Ungarna är som dom är, gamlingarna är som dom är.

Igår kom jag till jobbet och trodde att min klocka gått fel, då det var fullt med folk o lyset var tänt o hej o hå. Jag går in, och ser att det bara är gubbar i blåställ överallt, och dom står samlade vid mys-tofflorna i damavdelningen, och det luktar......bajs?? Jodå. Taket läcker, gult, fult vatten droppar ner på damernas luddiga tofflor (som riktigt suger åt sig den god saften), på golvet, nedför väggen och skvätter överallt.
Hela avloppssystemet i huset hade pajat, rören med smutsvatten var trasiga och bajsvatten was everywhere. HAHAHAHAHAHAHAHA!!!! ojojoj. Va passande.
Jag tänker "låt detta vara en anledning att få gå hem, låt detta vara en anledning att få gå hem!!" Hur ska vi jobba i en affär som luktar bajs, liksom? Bäst att stänga för dagen och städa ordentligt. Men icke. Mina chefer täkte nämligen att det här var en excellent oppertunity för deras anställda att visa vad dom går för, så vi fick snällt greppa moppen o städa upp skiten. Hela dagen. Kunder kom o gick (fortare än vanligt, unrar why?) o så gick uttligare en dag av mitt liv åt att jobba med skit.

Nu blir det bloggande av för hela slanten, varje dag. Skönt. Kram på er.

I'm Baaaaaaaack

Men inte for long.
Internet funkar inte. Därav uppehållet. Fatta min bloggabstinens! Det är nästan så jag lipar på kvällarna när jag behöver skriva av mig. Det har varit lite sköna pers i affären också, men nu har det gått för lång tid, kommer inte ihåg detaljerna.
Så fort min internet returns, gör jag det med.
Just a little while longer.

Ledsna, Fulla Bruden

Idag runt kl. tre kommer det in en tjej, ca. 25 år, full som ett ägg.
Hon snubblar sig upp till damavdelningen, håller sig fast i väggarna och sköställen och lyfter på olika skor för att titta på dem, känna på dem och även lukta på dem. Hon såg "normal" ut, dvs inte som en alkis eller en pundare, utan bara lite sliten.
Vi spanar in henne och bestämmer oss för att bara kolla vad hon gör.
Hon samlar på sig några högklackade skor, dräller ner i en stol och försöker förgäves få av sig på fötterna. Det var min tur att ta kunden då jag precis avslutat min rast så jag går fram till henne.
"Vill du ha hjälp med det där?" frågar jag och pekar på hennes skor. "Jaaaa!!! Jag är lite full......." "Jo, jag ser det...mår du bra?" frågar jag. "Nää, inte särshillt bra, men jag måshte ha ett par svarta skor" säger hon. "Jag brukar inte vara full mitt på dagen.." lägger hon till. Jag märker att hon inte lär bli förbannad om jag är ärlig och mänsklig mot henne så jag fågar varför hon är det nu. "Mitt ex dog igår" säger hon.
Herregud.
Vad svarar man på det?
"Ok......oj.....det var ju......tragiskt....eller jag menar.....synd....eller vad hände? Nej det menar jag inte utan.....fan va synd" säger jag smidigt. Då bryter bruden ihop å börjar störtlipa så hela affären tittar. "Nej men gråt inte!!" tröstar jag ännu smidigare.
Long story short, hon är för full för att köpa skor och ramlar ut på gatan efter en rejäl breakdown. Mina chefer tittar konstigt på mig och frågar vad i helsike jag sagt till henne.

Orka jobba kvar.

Mannen Som Inte Kunde Bestämma Sig

Hur svårt är det? Hur svårt är det, på en skala, att bestämma sig för ett par svarta loafers som man redan har spanat in ett par dagar tidigare? Ärligt talat?
För vissa, väldigt svårt.
Nu ska jag inte driva med folk som har, typ, nån slags psykologisk störning som gör att man inte kan bestämma sig, men herre min get, vilken snubbe. Nu vet jag ju inte om han HAR det, men det måste han nästan ha.
Killen (mannen, ca. 30-35, pratar med en pipig liten röst som ett barn, ser inte mongo ut men är nog ingen hit with the ladies if you catch my drift) kommer in när vi öppnar (eller, han hänger på låset en halvtimme innan vi öppnar och jag får be honom vänta) och berättar lite viktigt att han var hos oss en vecka sen och hade sett ett par loafers (fula gubbskor) som han "funderat på". Jo minsann. Han plockar fram skorna och frågar om jag har dem i storlek 8 (dvs 42). Jag hämtar skorna och Den Stora Titta-På-Skorna Dagen börjar. Killen sätter sig i en stol och STIRRAR på skorna. Hela dagen. På riktigt.
Vi vänjer oss vi honom, han sitter där på herravdelningen och ängnar sig åt att vrida och vända på samma par skor tills klockan blir fem, dvs han var hos oss i sju och en halv timme. Sjukt! Sen köper han skorna, och går. Vi kunde inte tro att det var sant. Det finns så många konstiga människor, som lever deras liv och bara gör som dom vill, skit i att andra tycker det är knäppt. Skönt på ett sätt, skrämmande på ett annat.

De Tråkiga Timesen Fortsätter

Idag vaknade jag med ren och skär ångest. Jag upplevde samma känsla som jag kan tänka mig att man känner innan man ska slå sig ner i den elektriska stolen o grillas.
JAG. (kan inte jag dör om jag går till jobbet idag)
VILL. (inte vill inte vill inte)
INTE. (känna så inte känna inte känna så måste kämpa vidare)
Men, som vanligt, nöjer sig min hjärna (läs hjärncell ett och hjärncell två) med en ångestattack som aldrig riktigt lyckas bryta sig ut. Jag vill så gärna kollapsa med andnöd eller börja skrika högt rakt ut (så som man gör när man RIKTIGT tappat greppet, inte lite sådär halvhjärtat-hej-kom-o-hjälp-mig utan bara öppna käften o vråla) eller börja skälla som en hund så fort en kund kommer in eller något annat helcrazy som skulle resultera i att någon magisk blå fé beamade ner o räddade mig från den onda, onda skoaffären.
Jag fattar vad ni tänker. "Men är det SÅ jävla farligt? Varför slutar du inte bara?"
För att jag kan inte. Jag orkar inte vara ny på ett annat skitjobb, jag orkar inte gå omkring på stan o dela ut CV's till företag som inte vill ha en (been there, done that, collected ALL the T-shirts), jag orkar inte låta mig styras av nya människor o känna mig som en fucking nOOb (det betyder nybörjare, farsan) en gång till.
Det enda som är positivt med mitt jobb, förutom att få killer benmuskler av konstant springande som en myra upp och ner för tre våningar, eller att ha matrial till denna blogg, är att jag kan det jag gör. Jag vet vart varenda skojävel står på lagret, jag vet skillnaden på märkerna, jag vet vad jag pratar om (tyvärr) när någon ställer vilken fråga som helst om skor (try me, make my day, punk). Jag orkar inte börja om nånstans.
Det är nog lite därför jag mår så skit när det gäller jobb-biten, jag hatar mitt jobb, men jag är fast där på grund av brist på energi att tackla något nytt, på grund av mitt jobb osv. osv.
Det är en ond cirkel. Denna cirkeln skulle kunna funka som Satans hula-hoop, så ond är den.
Sen är det så vidrigt att jag kommer bli TVUNGEN att skaffa nytt jobb efter nyår, då nya chefer tar över och inte kan garantera att jag får bättre än halvtid. Jag kan inte betala hyran o kattsanden o kattmaten o min mat utan ett heltidsjobb.
Så ärt.

Nu kanske ni hade hoppats på nån rolig historia om sjuka kunder, men just denna måndgen var den lugnaste på länge. Inte ett miffo. Bara tråkiga, gråa pensionärer, stressade föräldrar med hyperaktiva äckliga barn, Mary Kate & Ashely Olsen-skadade ungdomar utan folkvett och en stackars hyperstylad liten hjärnskadad pudel.

Like saaaand through the hourglass, theeeese are the daaaays of my life.

Kul att ni är roade iaf. Alltid något. Bjud mig på en öl nästa gång vi ses. Hej.

Tråkiga Times

Idag, gott folk, är det två avsnitt av Hemsökta Hus på kanal 4+, yipieee!!!!
Jag ska ladda med glass, färska bär, cola och ett nytt paket cigg. De behövs.

Imorgon är det back to hell, jag hatar måndagar.
I U.S.A., tidigt åttiotal, var det en 16 årig tjej som fick ett gevär av sin farsa i sweet-sixteen present. Hon tog den o knallade iväg till en närliggande skola där hon sköt vilt omkring sig... Hade ihjäl en vaktmästare och rektorn, skadade en massa kids. När polisen frågade henne varför hon gjorde det, svarade hon "I hate mondays". `Nuff said.

Hängde på rockbaren igår. Det var kul. Det skiter ni i. Nu skiter jag i det här.

Måndagar=crazies, så imorgon blir det (hopefully) mycket roligare att läsa denna blogg.

Bye bye!

Ingen Svår Fisk Alls

Nu när jag är hemma med baciller i magen blir det inte så mycket skosnack här på bloggen, jag försöker nämligen inte tänka på jobbet alls när jag inte är tvungen. Men det kommer mer sånt snart, nu får ni stå ut med lite vardagssnack och skit, jag måste ju ändå blogga av mig!

Pojkvännen fyllde 24 igår, grattis Magnus!! Skönt dock att det bara är en gång om året, då min baby blir som en hyperaktiv femåring som springer omkring och skriker "idag fyller jag år!!! idag fyller jag år!!!" utan uppehåll. Men det får man när man är birthdayboy. <3!
Vi firade på Rotary Pub som var egentligen var stängd men eftersom Magnus känner 95% av göteborg var det ett jävla drag ändå. Det tog mig lite tid att komma med i matchen men när jag väl var med hade jag skitkul.
Snackade med en skön kille från Amerikatt, Florida närmare bestämt, som "couch surfade", något jag aldrig hört talas om innan men som verkar ganska ballt. Det går ut på att man bor på soffan hos random människor man tar kontakt med över en internetsajt där andra ställer upp på att låna ut sin soffa ett par nätter. Han hade bott hos människor över hela europa! Väldigt coolt.
Vi pratade mycket om Bushuslingen, min Johnny Cash allergi, hans White Stripes allergi, Disneyworld, det faktum att bina i U.S.A. håller på att dö ut och att U.S.A. inte kommer kunna producera nån frukt i famtiden (där blev han lite skraj), snobbiga frenchmen och hur jävla gott det är med Subway-mackor. Bland annat. Det var skönt att snacka engelska ett tag.
Anyhoo, det var den kvällen det.

Nu undrar ni kanske varför detta inlägg heter som det gör? Let me spinna vidare.
Det finns en fiskrätt som jag minns från min barndom, med en gudomlig sås som jag trodde var lost forever då jag har frågat mamma en massa gånger men hon kan inte minnas den. Jag har alltså drömt om denna fantastiska fiskrätt, och riktigt sörjt att jag aldrig får smaka den igen.
Men, som vanligt, farmor to the rescue. Det visade sig att det inte var mammas fantastiska matlagning (eller....nått...) som spawnat denna maträtt, utan farmors! Hon hade köpt torsk och skulle visa mig hur man tillagar fisk och jag beskriver såsen som jag minns så väl. "Den svänger vi ihop nu då, på nolltid" tyckte hon! "Ehhh....vaa...?" menade jag, är det möjligt?? Jo då. Så det gjorde vi. Hur mofoing lätt som helst, här har jag gått i åratal och längtat, och så är det den enklaste såsen i världen att svänga ihop. Här har ni den, gott folk:

Ericas Fantastiska Underbara Barndoms Sås (till kokt torsk)
Smält en rejäl klick smör i en kastrull.
Tryck ner en (torr) visp i en påse vetemjöl och tillsätt det som fastnar på/i vispen (du läste rätt).
Häll i några klunkar mjölk, typ 2-3 1/2 dl.
I med salt och peppar, låt koka upp så det bubblar, vispa noggrant.
Ha två hårdkokta ägg redo, hacka dom i strimlor och rör i dem i såsen.
Tillsätt en näve ärtor och smaka av.
Klart!!!
Häll såsen över den kokta torsken och servera med potatis och cocktail tomater.

Enkelt, eller hur!! Nu kan ni laga denna nyttiga rätt till era familjer och låta er wowas av vilka smakfröjder som smeker tungan. Eller så blir ni bara mätta, helt enkelt.
Btw, utöka receptet lite om det är fler än två som ska ha!!

Sådär, då har jag delat med mig av det viktigaste som gått down det senaste dygnet. Untill next time, happy eating! :)

Tarmvred To The Rescue

Drog på mig en ganska flummig bacillusk för drygt en vecka sen, som gjorde att jag fick spendera mycket mer tid sittandes på dass än normalt, feber, muskelkramp, spyattacker och det värsta, magknip så inihelvetes illa. Detta slutade med två dygn på Östra, där dom pumpade mig full med nyttigheter och sen fick jag åka hem. Bacillusken skulle kroppen själv ta hand om, bara jag inte var uttorkad.
Sen dess har jag mått bättre, lös i magen har jag varit men ingen magknip eller spya. Och till mina chefer har jag glatt sagt att jag helt klart är på bättringsvägen och allt är finfinfint. Vilket det var, tills idag.
Vaknade med vad som kan jämföras med menskramp (killar tänk er en halvtimme efter a swift kick to the nuts) i hela magen så jag inte kunde ligga still utan vred o vände på mig, stönandes å kvidandes. Magnus som sov brevid trodde väl det var nån fantastisk dröm med honom i huvudrollen, men icke. Väckarklockan som jag ställer en timme innan jag måste gå upp (så jag kan snooza i vad som känns som all evighet) ringer, och jag är tvungen att springa till dass för första gången. Sen är det ett dassbesök varje gång klockan ringer, var tionde minut. Inte normalt. Då kommer spyan. Har ni någonsin upplevt känslan av att ha liquid sprutandes ur både arsle och mun samtidigt?
Det låter ganska speciellt.
Det känns ganska speciellt.
Det ser nog ganska speciellt ut, för den som rycker upp dörren och frågar om man behöver hjälp.
Iaf, efter ett par timmar av det här, då jag har missat bussen för jag inte kan släppa taget om toastolen, ringer magnus mina chefer och berättar läget. Dom blir inte glada, dom skulle ha lite semester idag, men tystnar när dom hör mina våldsamma spy-ljud ifrån badrummet.
Poängen med denna story?
Idag slipper jag jobba!!!

Bloggberoende, Jag????

Jag fattar nu, efter en tids kritiskt lyssnade på andra bloggare, vad det menas med bloggberoende. Jag har aldrig varit en sån som skriver mycket, jag har dokumenterat i dagböker dag för dag vad jag har gjort men inte i syfte att andra ska läsa det.
Nu, ca. fyra dagar in på denna blogg, känner jag nån slags pervers njutning av att se det jag skriver, i text, on the net. Jag upplever att allt jag tänker och tycker, vill jag skriva här, och jag får lägga band på mig själv så att inte tråka ut er, min trogna publik (asgav).
Några saker jag måste kommentera; jag kollade på Koloniområdet Iris som går på kanal 4+ idag, där skulle programledaren hjälpa en småbarnsfamilj att klippa gräset sådär lite sommar-mysigt, men han fick inte igång gräsklipparen.
Då frågar han familjens två barn, en på fyra år och en på ca. två år om hjälp lite skojjsigt sådär, ungen på max två år (som har blöjor på sig) stapplar fram som småbarn gör, pekar glatt på först en knapp och sen på en annan, och FÅR IGÅNG GRÄSKLIPPAREN. Föräldrarna ler stolt och tycker deras barn kan mycket. OJ va bra att ungen kan få igång gräsklipparen!!! Är det ingen annan som reagerar på detta mycket farliga faktum , att bebisen i familjen kan dra igång ett livsfarligt verktyg som kan kapa av diverse viktiga kroppsdelar !?! Men icke, föräldrarna log bara stolt. Mystiskt.
Sen en annan grej, jag har plöjt igenom farsans blogg (www.burgundymist.blogspot.com, sjukt värt att slösa lite tid på) som en slav, man fastnar så jälvla lätt!! Där skriver han bla a om denna iq-befriande reklam för en pan-pizza med extra fiber, du vet den som det är två kids som sitter i ett rum och killens morsa msn:ar honom och säger att det finns pan-pizza i frysen, båda ungdomarna kutar ner till köket för att käka, och när dom visar närbilden på pizzan säger killen "fett med fibrer!!!" HAHAHAHAHA Ja!!!! Det är såklart just fett och sen lite, lite fibrer man får om man äter den! Det har jag aldrig tänkt på, men fan va sant!! Sjukt skönt observerat, farsan, cred!!
Nä, nu skall här sovas, har en ljuvlig dag i skoaffären framför mig imorgon.
Höres!!

Bakis På Jobbet vs. Ungen Med Tåbira Part 2

Ja, iaf, som ni säkert förstår så slutade kvällen sent, mycket mycket sent. Jag hällde i mig två liter vatten i hopp om att nyktra till innan jobbet börjar, om ca. fyra timmar, typ. Funkade ej.
Vaknade när klockan ringde med mord i sinnet och dunkande huvudvärk.
Tungt perfymerad och tuggumi-tuggandes är jag där, springer trappor upp och ner, klättrar på hyllor upp till taket, går runt runt runt i väntan på att någon vill mig något.
Då kommer det en barnfamilj, och barnfamiljer är bland det jobbigaste som finns särskilt när man är bakis, det är mycket luta sig fram och stå på knä. Ungar är ju även LIVRÄDDA för mätstickan, den man lägger brevid foten för att mäta längden och få fram storleken, den som inte känns nånting och inte är ett dugg farlig.
Nu måste jag spinna vidare lite i det här ämnet om mätstickor ett tag, för varför(???) varför (??!!??) är föräldrar så VANSINNIGT mjäkiga med sina barn? Föräldern vet, liksom jag vet, att mätstickan inte är ett dugg farlig. Vi vet båda två att barnet inte kommer ta någon skada överhuvudtaget, SÅ HÅLL BARA FAST FOTEN SÅ JAG FÅR MÄTA!!! Du är starkare än barnet (nu menar jag de lite yngre ungarna, detta kan vara svårt med en sjuåring) , du kan med lätthet ta ett stadigt tag (utan att göra illa skitungen) runt vristen och hålla foten på plats i dom tre sekunder som jag behöver på mig att mäta. Men icke. Piper barnet det minsta, så släppts foten och föräldern försöker ÖVERTALA barnet att stå stilla, med löften om godis eller ännu värre, när dom tror att deras vidriga avkomma är på något sätt intelligent och dom försöker förklara hur mätstickan fungerar och ska vi prova på mamma först? Jaa det gör vi, titta, nu mäter vi mammas fot, ojojoj va roligt! Din tur! Kul va?? Nehej, inte det, skrik inte så i affären sötnos, ska vi mäta Nallens fot! Jooooo, det gör vi! Titta Nallens fot! Ja titta! Nallen tycker om att mäta fötterna!! Vill inte du prova, älskling? Sluta skrika så nu så blir det GLASS sen!! Jaaa, glass!! Men då måste du låta flickan mäta först! Ok ok skrik inte, du slipper, du får glass ändå!
Så håller dom på, dessa tragiska föräldrar som har knullat fram något dom inte kan hantera. Jeezuz. När jag får barn tänker jag verkligen inte hålla på så. Inget jävla daltande, nu ska vi köpa skor, då ska foten mätas, inget mer med det. Bara att hålla fast så är det över på nolltid och ungen fattar att det inte var något farligt alls, plus att det inte hjälper att skrika för att få som man vill. Dom få som faktiskt håller fast foten är underbara, och ungen kanske skriker men lägger av ganska snabbt och om man måste mäta om är det sedan inget problem. Så ska det gå till.
Iaf, back to the story.
Det kommer in en barnfamilj (och jag tänker helvetehelvetehelvete) av den klassiaka typen, mamma, pappa, storebror och lillasyster. Vovven och villan hade dom lämnat hemma, men volvon tog dom med. Just denna familj var dock lite special då dom var gigantiska allihop, det severades antagligen pizza med extra fett på varje kväll hos dem. Cola och socker till frukost. Motion förbjuden. Det är så hemskt när man ser hur feta föräldrar gör med sina barn, göder dom som julgrisar.
Det var lillasyster som skulle ha skor, hon gick i gympadojjor utan strumpor fast det var 20 grader varmt out there (det är nämligen alltid fint väder och varmt när jag jobbar) och hon skulle ha sandaler. Eftersom hon sitter i en stol och kan inte nå ner till fötterna då magarna är i vägen får jag dra av henne skorna. Vilket jag gör.
Let me tell you a little about fotsvett. Det finns olika typer. Det finns den svaga sorten, som man bara anar, och som inte är så jobbig, det har bara varit lite varmt i skorna just den dagen. Sen finns det nivå två, den som luktar starkt och illa och kräver att personen med fötterna byter strumpor ofta och kanske har barr-doftande sulor i skorna som suger åt sig fukt och är antibakteriella. Får vi en sån kund brukar vi få öppna dörren ett tag och vädra lite, efter dom har gått. (Måste inflika att det är en myt att män har värre doftande fötter än kvinnor, det kan vara precis lika illa, det är bara mindre accepterat för en kvinna att stinka fotsvett så hon tar bättre hand om sina fötter, tvättar dom mer noggrant, smörjer kanske in dom med nån bra kräm morgon o kväll, sprutar doft-dödande sprej i skorna osv. medans en man FÅR lukta fotsvett, så dom blir väl tvättade när det rinner vatten på dom i duschen, typ.) Sedan finns det nivå tre, Holocaust nivån, den som dödar utan mening eller rättvisa. Affären måste saneras och kunderna flyr (lustigt nog brukar personen med dödsfötterna inte märka detta) och vi som jobbar där får dra på oss varsin gasmask.
Lillasyster porkchop hade nivå-tre fötter. Mina näshår brändes bort på två sekunder (jag befann mig på knä väldigt nära doftkällan) och jag svimmade nästan av. "Jag ska bara...........kommer strax" kväker jag och springer iväg för att andas och stålsätta mig. Är man beredd är det ju en helt annan grej, man kan ta djupa andetag på lagret och andas mycket lite osv. medans man inte låtsas om det hela och är trevlig och rar.
Ungen tar EVIGHETER på sig, vill prova hundratals olika modeller (som jag naturligtvis får kränga på henne) och jag har för länge sen andats in far to many nivå-tre fotsvett partiklar för mitt eget bästa. Jag tror jag blev lite hög av det. Till slut, finally, när dom har gått, får jag vädra och andas frisk luft. Då (thank god, och inte innan) vänder det sig i magen på mig, och jag får springa upp o spy.
En fin, och ganska vanlig, lördag på jobbet.

Bakis På Jobbet vs. Ungen Med Tåbira Part 1

Och så var man där igen.
Fredag kväll infinner sig, kompisarna börjar ringa och man får förklara för miljonte gången att man jobbar lördagar (varenda jävla lördag, vilket innebär att "helgen" är EN dag, och som vi alla vet är söndagar helt värdelösa om man inte har förslavats av någon kristen fantasifigur, då det enda man gör är att riktigt götta te sig i ångesten inför morgondagen) och kan VERKLIGEN inte hänga med ut. FÅR inte gå ut. AJJA-FUCKIN'-BAJJA till att gå ut, dricka öl, mysa med vänner, skratta och vara glad, livet e en fest.
Tre sekunder senare står man uppiffad som få i värsta party-gearet med ögonfransböjaren och en cigg i ena handen, en folköl som man skrämde fram ur kylen i den andra, mobilen klistrad mot örat (sorry daddy rock, I can't help it), dom vita ränderna ylandes på stereon (läs laptopens inbyggda mini-högtalare) medans man frenetiskt planerar var man ska ta vägen.
Meanwhile är den lilla smarta men ack så klena rösten i huvudet som motsätter sig det hela skönt bound and gagged i nått unket förråd längst bak i hjärnan.
Nu har jag sån übertur att jag bor fem minuter från gbg's BÄSTA studentpub, där jag även har jobbat något år innan skohelvetesfanskapspissrövskuken-i-hjulet jobbet jag har nu.
Där hänger även stans skönaste crew, en samling killar och några tjejer som är, som jag, pubare, dvs vi kan gå bakom baren o hämta egen öl, vi kan byta musik om vi vill och vi har, för länge, länge sen, även claimat (kläjmat fån engelska to claim for you noobies, det såg så konstigt ut i skrift att jag kände att en förklaring var på plats) det bästa bordet precis brevid baren. Det är ett högt bord, ett sånt som man egentligen ska stå runt men det är det ju ingen som vill så vi sitter på barstolar och blickar ut över puben som kungar, och drottningar. Alla dödliga ser upp till oss och vi är så coola att man skiter på sig. Iaf, Det vackra och mycket, mycket, jag tror inte du greppar HUR mycket, farliga är att efter stängning, dvs kl 00:00, är det ajöss med alla icke-pubare och hello till att röka inomhus. Fatta lyxen i att sitta inomhus nuförtiden, suga på en öl och en cigg SAMTIDIGT!! Musiken höjs till taket, alla som haft oturen att ha jobbat ska supa sig redlösa och stämningen är i topp.
Mina feebla nej-svar på "kom igen nu, Fru Pub (jag kallas för det där av nån konstig *ahem* anledning), botten upp!!" är inget att komma med i det läget. Ingen, minst av allt jag själv, vill tänka på att klockan är halv tre, att jag har öl i håret som jag hällt dit själv för det är en sed i nån diffus kultur nånstans och därmed jävligt ballt, att vin INTE ska intas när man redan är banannas och att morgondagen faktiskt, tyvärr, denna gången också, nog verkar närma sig.

nä vet ni vad, det här tog längre att skriva än jag tänkt, jag berättar färdigt imorgon, nu ska jag till rockbaren och vara glad. Det är ju lördag. Later babes!

Ödelkvinnan

Jaha, första dagen avklarad. Jag har ont i fötterna och ryggen, not to mention huvudet.
Efter jag släpat ut alla korgar som ska stå utanför affären och se lockande ut (lockar mest enbenta tjuvar verkar det som) hann jag inte mer än att ställa iordning några skor (urk) innan det första ufot för dagen slemmade fram.
Det var nån slags ödelkvinna, ni skulle sett henne, hon sträckte fram en vidrig svullen fot med en massa hår på och ville att jag skulle leta fram en sko som inte bara skulle sitta perfekt, utan även få hennes klumpfot att likna cindy crafoords vackra fötter. Pronto. Ingen tid att tänka, utan bara grabba tag i diverse skodon, visa och låta dom dömmas. Själv så visste jag ju att det fanns lika stor chans att hitta några som både passade och var "snygga" nog för henne som om att jultomten skulle vandra in och ge mig en miljon up front, men jag kämpade vidare, skohelvete efter skohelvete, tills vi avverkat hela damavdelningen. Då tittar kärringen på mig och dömmer mig med blicken som om det vore MITT fel att Frankenstein-skor inte tillverkas för kvinnor. "Ja-a, då har jag nog inte så mycket mer att visa dig nu.." säger jag o ser fundersam ut som om jag försöker komma på nån mer sko som vi kan ha missat. Egentligen tänker jag på hur hon skulle se ut levande flådd.
Då kläcker kärringjäveln; "Ja, egentligen hade jag tänkt mig en sandal." EN SANDAL??? Som man lätt kan få ner en klumpfot i, eftersom man kan ställa in banden!?! Vafan har vi gått igenom varenda sko som inte passar när hon har tänkt sig världens enklaste sko från början? Mental-fucking-torture. Inombords suckar jag så djupt att jag spräcker örontrummorna, men utåt sett ler jag som en filmstjärna och visar henne sandalerna. Vi provar olika modeller (läs: hon sitter o gäspar medans jag står på knäna och med våld kränger på henne fanskapen) och hon bestämmer sig till slut. Hon har storlek 38, säger hon, men tårna hänger över kanten och skrapar mot marken så jag plockar fram ett par större, som passar perfekt. "Vilken storlek är det här då?" frågar hon, "det är en fyrtio," säger jag, "men dom är små i storlekarna, så det ska man inte bry sig om, bara dom sitter som dom ska och tårna är innanför kanten, såhär" visar jag, men hon tittar inte. "FYRTIO???" skriker hon, så tapeten lossnar lite, "det har jag minsann aldrig haft!" Joho tänker jag, det har du minsann, men dom stackarna som har sålt skor till dig innan har väl haft vett att ljuga. Istället försöker jag ännu en gång förklara att just dessa sandaler är små i storlekarna (det är dom INTE) och att det inte spelar någon roll, dom passar ju och ingen kommer någonsin att veta vilken storlek det är. "Nej vet du vad" väser ödelkvinnan, "så här förolämpad har jag inte blivit på mycket länge! Skulle jag ha stora fötter, menar du??" "Nej, nej" menar jag, "inte alls, det är bara så att just dom här råkar passa bäst! Dom ska ju sitta skönt, då får du inte ont när du går, det är väl bra?" "Ja jag tänker då aldrig klampa runt i ett par fyrtio, nån måtta får det vara, hit kommer jag inte och handlar nått mer, tack och hej!" och så drog hon. Kvar satt jag med ett berg av skor framför mig, och en enorm lust att springa efter och slita halspulsådern av henne.
Detta tog ca. två timmar. Efteråt kände jag mig så smutsig, som om jag sålt min kropp till henne att spotta på. Jag hade duschat om det fanns möjlighet, vilket det naturligtvis inte gör, för att få bort hennes hud och fotceller från mina händer. Hon andades för fan på mig, eew. Jag hatar alla kunder.
P.S. En unge nös mig i ansiktet också.

Nu Börjar Helvetet

Nu är tiden kommen. Nu har jag släpat mig upp, gjort mig fin, tryckt i mig gröt (jag glömde saltet) och nu ska jag åka till skoaffären. Vi får se hur det går.

Bara En Dag Kvar

Vad ska man göra? Jag har bara en enda dag av frihet kvar, sen lever man i misär igen. Några ideer? Än så länge har jag vaknat, käkat frukost, kollat på tv och petat mig i naveln and that's it. Jag borde kanske måla om köksbordet, eller skåpen, eller dörren till badrummet? Men då får jag ångest, för det är så hurtigt, så sista minuten kämma-in-lite-nyttigheter-såhär-sista-dagen-EVER....
Eller laga mat att ha med mig imorgon, men det får jag så klart ångest av också.
Jag vill inte. Jag vill inte, jag vill inte jag vill inte jag vill inte.
Ska ta en cigg. Det kanske dämpar ångesten.

Bara Två Dagar Kvar

tills helvetet brakar loss igen.
Nu har man haft semester i fem veckor. Jag visste att det skulle gå fort, men så HÄR fort var jag inte beredd på. Plus sug-faktorn i att jag fick ligga på sjukhus i två värdefulla dygn, tack, infektuösa diareé bacill. Tack så mycket.
Snart åker jag där igen, på spårvagnen på morgonen, samma gamla tråkiga knarriga väg som alltid, på väg till samma gamla tråkiga, knarriga jobb, där jag ska stå på mina gamla knarriga ben o sälja SKOR (läs med den djupaste känsla av hat du kan mana fram i rösten, eller om du inte sitter och läser högt för någon, tankarna).
Där ska jag stå o blänga hatiskt på varenda kund (och med det menar jag att jag ska le och önska dom välkomna och genast sätta igång o slicka röv) medans jag planerar deras långsamma död. Jag ska sprida mitt hat för mänskigheten med varenda förpackning skökräm jag säljer, varenda stödstrumpa jag får trä på. So be it.
En sak till, fick reda på i förrgår att cheferna mina har anställt en tjej i min ålder, med långt svart hår (som jag), som heter mitt namn. Ska dom börja samla eller? Räcker det inte med en? Lärde dom sig inte av deras första misstag?
Är hon snyggare än mig ska hon dö.

Innan dess får det bli lite roligheter. Har gått omkring som en sjukhus-zombie i mina sexiga ner-nysta mysbrallor, håret......vill jag inte tänka på just nu och fejset är inte att leka med. TUR att man föddes som tjej och kan öppna en burk spackel o klafsa på, så man blir snygg som en natt på nolltid. Typ. Ska äntligen träffa min underbara pojkvän efter en period av att vara för äcklig för att träffa någon överhuvudtaget.
stay tuned!