Och så var man där igen.
Fredag kväll infinner sig, kompisarna börjar ringa och man får förklara för miljonte gången att man jobbar lördagar (varenda jävla lördag, vilket innebär att "helgen" är EN dag, och som vi alla vet är söndagar helt värdelösa om man inte har förslavats av någon kristen fantasifigur, då det enda man gör är att riktigt götta te sig i ångesten inför morgondagen) och kan VERKLIGEN inte hänga med ut. FÅR inte gå ut. AJJA-FUCKIN'-BAJJA till att gå ut, dricka öl, mysa med vänner, skratta och vara glad, livet e en fest.
Tre sekunder senare står man uppiffad som få i värsta party-gearet med ögonfransböjaren och en cigg i ena handen, en folköl som man skrämde fram ur kylen i den andra, mobilen klistrad mot örat (sorry daddy rock, I can't help it), dom vita ränderna ylandes på stereon (läs laptopens inbyggda mini-högtalare) medans man frenetiskt planerar var man ska ta vägen.
Meanwhile är den lilla smarta men ack så klena rösten i huvudet som motsätter sig det hela skönt bound and gagged i nått unket förråd längst bak i hjärnan.
Nu har jag sån übertur att jag bor fem minuter från gbg's BÄSTA studentpub, där jag även har jobbat något år innan skohelvetesfanskapspissrövskuken-i-hjulet jobbet jag har nu.
Där hänger även stans skönaste crew, en samling killar och några tjejer som är, som jag, pubare, dvs vi kan gå bakom baren o hämta egen öl, vi kan byta musik om vi vill och vi har, för länge, länge sen, även claimat (kläjmat fån engelska to claim for you noobies, det såg så konstigt ut i skrift att jag kände att en förklaring var på plats) det bästa bordet precis brevid baren. Det är ett högt bord, ett sånt som man egentligen ska stå runt men det är det ju ingen som vill så vi sitter på barstolar och blickar ut över puben som kungar, och drottningar. Alla dödliga ser upp till oss och vi är så coola att man skiter på sig. Iaf, Det vackra och mycket, mycket, jag tror inte du greppar HUR mycket, farliga är att efter stängning, dvs kl 00:00, är det ajöss med alla icke-pubare och hello till att röka inomhus. Fatta lyxen i att sitta inomhus nuförtiden, suga på en öl och en cigg SAMTIDIGT!! Musiken höjs till taket, alla som haft oturen att ha jobbat ska supa sig redlösa och stämningen är i topp.
Mina feebla nej-svar på "kom igen nu, Fru Pub (jag kallas för det där av nån konstig *ahem* anledning), botten upp!!" är inget att komma med i det läget. Ingen, minst av allt jag själv, vill tänka på att klockan är halv tre, att jag har öl i håret som jag hällt dit själv för det är en sed i nån diffus kultur nånstans och därmed jävligt ballt, att vin INTE ska intas när man redan är banannas och att morgondagen faktiskt, tyvärr, denna gången också, nog verkar närma sig.
nä vet ni vad, det här tog längre att skriva än jag tänkt, jag berättar färdigt imorgon, nu ska jag till rockbaren och vara glad. Det är ju lördag. Later babes!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar