Det är dags att röra sig mot nya tider.
Det är dags att fatta att jobbet inte blir en smula roligare bara för att man skulle kunna skriva om weirdoserna man träffar varje dag.
Jag slutar snart min karriär som Al Bundy, känner att nu fan får det vara nog.
Självaste Halloween (som som vanligt ska firas i sorgens tecken för min del....hemlängtan) dvs den 31 okt. är min sista dag på jobbet. Det ska bli
SÅ
JÄVLA
SKÖNT.
Jag kommer att vara en arbetslös, jobbsökande parasit på samhället och det kommer också att kännas
SÅ
JÄVLA
SKÖNT
då jag hatar att anpassas till detta kugghjul som är samhället även om jag vet att man måste och borde och det vore faktiskt bra om du drog ditt strå till stacken. Ärligt talat, FUCK STACKEN. Jag vill inte vara en myra som springer arslet av sig hela dagen, jag vill vara en fästing eller en loppa eller dylikt som suger blod från dess ovetande men ändå irriterade värd. Mwahahahahaaaaaaaaaaaa.
Iaf, snart är helvetet över, och vad händer då, med denna världskända, mångbesökta (tack ni tre) otroligt aktiva bloggen?
Jo, den får heta något annat. Men.....vad?
Jag gillar "En Skoförsäljerskas Mardrömmar". Det låter kul, fint och väl-ar-ti-ku-le-rat. Tycker jag. Ett bra namn på en blogg.
Skabb.
Så ska bloggen heta.
Då blir Simon glad.
Passande på något sätt.
Jag har en ny kattunge.
Hon heter Esmis och är så tiny tiny tiny.
Orangerandig o skit. Med blåa kattungeögon och sylvassa kattungetänder och klor.
Om jag hade haft en svinrik bästa kompis som tjänade multum på nätpoker och var supergivmild (mer än du redan är, Simon) så hade jag kanske haft en kamera och kunnat ta kort på lilla Esmis (som just nu sitter på min axel och tuggar på min öronsnibb) så hade ni kunnat beskåda miraklet with yr own eyes.
Irma, min stora, feta, bruna, sjävgoda, icke-mysiga, underbara babushka till katt som jag har haft i ca. ett 1/2 år hatar Esmis med hela sitt lilla katthjärta. Synd det, men jag tror hon vänjer sig. Idag har hon bara försökt ha ihjäl henne tre gånger. Esmis verkar ta det hela med en klackspark. Fuck you, old timer typ. Power to the kittens.
Nä, nufårre vara nog. Klockan vill jag inte ens titta på och imorgon väntar en lååång härlig bajskorvs dag på worket.
Som sagt, Fan.
Gonatt
1 kommentar:
Liiite mörkt sådär - och liiiite läskigt att läsa...
Men jag tycker också att det skall bli enormt skönt att du lägger ner det där jobbet.
Att parasitera på samhället är en god idé - men kräver i gengäld att man själv har en del goda idéer.
Jag har ju som åsikt att det mesta i samhället skall vara gratis, eller fritt - att bo, åka o.s.v. Jag tycker till och med att varje medborgare borde få en medborgarlön.
Nu är ju dessa tankarna utopiska därför att vi lever i ett system som inte är designat på så vis att att dessa idéer är genomförbara... på ett smärtfritt sätt.
Jag har flera vänner som lever som "parasiter", och de har många bra idéer och planer att kunna genomföra detta i det samhälle som nu råder.
Om man nu vill leva parasitiskt så tror jag att själva grundtanken måste ändras några snäpp. Det går att leva på nästan ingenting om man har som fokus att vara en "doer", en "provider". Alltså; om man inte "gör" något eller "ger" något blir det oerhört svårt att få något - det blir så att säga en Dead End.
Vad jag försöker säga med detta är att en kreativ kraft måste manas fram - du måste skapa något själv - och det är här de goda idéerna kommer in.
One sad given fact, är ju att om du inte har någon inkomst så blir du av med ditt boende. Men om du kan göra något för någon som har ett extra rum över i sin lägenhet eller sitt hus - så kan du säkert bo där gratis. Det bästa är givetvis att göra något för någon eller några som genererar de pengar du behöver för att betala hyran. Men å andra sidan så börjar det då likna ett jobb igen och så är du tillbaka på ruta ett.
Ett sätt till är att leva på bidrag - det skulle jag själv gärna göra - men, det funkar bara ett tag då myndigheterna är väldigt pigga på att inte låta folk leva på bidrag - då blir "jobbet" att ta sig igenom alla de åtgärder myndigheterna lägger framför näsan på en för att man skall få sina bidrag, alltså ytterligare ett jobb att genomföra - och de jobben är hundra gånger tristare än Bundy-giget - believe you me!
Alltså måste en kreativ grej tänkas fram. Jag själv har spelat musik för att livnära mig - det funkade tills jag närmade mig 40. För mellan 30 och 40 dör man nämligen - det tycker iallafall dom som är under 30. Så jag är förbrukad och meningslös. Död.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att du kan leva gott på det du är bra på - för du ÄR bra och kreativ - och har en massa bra idéer. Men idéerna måste realiseras, göras, för att bära frukt!
Btw, jag har en stooor, fyrkantig och platt överraskning till dig! Nej, det är inte en TV... men man kan titta på den!
/Pops
Skicka en kommentar