Move!!

Skulle ta bussen in till stan för att plocka upp några Stephen King böcker att läsa eftersom det är slim pickins i bokhyllan hemma.

Går ner till busshållplatsen, ser att det står lite folk där och eftersom den går var tionde minut tänkte jag att den nog skulle komma snart, men jag ville ändå veta exakt när, så jag går fram till tavlan med tiderna på.
Det är bara en liten ruta där det står avgångstiderna, och mitt framför den står det en liten gumma.
Hon är ca 100 år, har blått hår, greppar sin väska stenhårt, stirrar rakt fram, och står alltså pang bom precis framför den där lilla lilla skylten med tider.
Jag tänker att hon antagligen flyttar på sig när hon ser att någon vill titta på tiderna, så jag går fram emot henne.
Hon står kvar.
Jag lutar mig fram och försöker titta runt hennes huvud men det är omöjligt, hon skymmer den helt.
Hon står kvar.
Jag tänkte be henne att flytta på sig, men kände at nä, hon ska fan fatta vad jag vill, dumma tant. Det hör väl till att man flyttar på sig när man märker att någon vill se busstiderna? Ska jag verkligen behöva be henne om det? Och om hon inte fattar att hon står på den enda platsen där man lämpligen inte ska stå, tycker hon inte att det är konstigt att en helt okänd brud kommer fram och försöker se runt henne? Vad annars kollar jag på, liksom, glasväggen??
Jag är ganska känslig för det här med personligt revir och att inte stå, sitta eller gå för nära folk jag inte känner och oftast är andra likadana så jag ställer mig riktigt nära henne, böjer lite på knäna och lutar mig fram ännu en gång för att försöka läsa det som står bakom hennes uråldriga huvud. Jag är så nära att jag hade kunnat lukta på hennes hår om jag hade velat, men det ville jag verkligen inte.
Kärringen står kvar.
Jag ger inte upp!! Jag går runt henne ytligare en gång, suckar högt, lutar mig fram igen, försöker titta (vid det här lagen struntar jag i när bussen går, jag vill bara få mähäet att flytta på sig) går runt henne IGEN, sträcker fram en hand för att peka på tiderna som om jag försöker hitta rätt tid (ni fattar kanske) och snuddar faktiskt vid hennes hår.
Hon står kvar.
Hela tiden står hon helt stilla och stirrar rakt framför sig. Som om jag inte fanns. Hon blinkade, så hon hade uppenbarligen inte dött ståendes och sedan frusit fast eller så. Jag funderade alvarligt på att peta till henne eller ge henne en ordentlig knuff eller luta mig fram och skrika i hennes öra ”FLYTTA PÅ SIG KANSKE?!?”
Då kommer bussen.
Jag förlorade, psycokärringen vann igenom att inte flytta på sig, ännu en vardagsorättvisa som kommer att störa mig hela natten och kanske lite in på nästa dag fick sin gång.
Kunde hon inte bara ha fattat hur korkad hon var.
Fan!

P.S. Fick tag i både Bag of Bones och Black House, så just dom behöver du inte ta med dig nästa fredag pappa!

bild tagen från google