Idag ska jag till tandläkaren.... jag är såååå nervös. Ärligt talat så är det inte själva tandläkaren som är problemet, jag har inget emot att han/hon petar mig i munnen, inget problem med att ligga sådär platt och utlämnad (var det rätt ord?) på rygg i stolen, inget problem med att dra tänder eller borrningen, utan det är sprutorna jag inte pallar. Bedövningssprutorna. Under tungan, i tandköttet, och värst, absolut värst är längst bak i munnen där käken går ihop, emellan vistomständerna (ni vet) där gör det sä JÄVLA ont. Och jag har dragit ut på det som fan, jag har verkligen cpont i hela vänstra sidan av huvudet, tillochmed ont i örat för hålen har tagigt sig så långt upp i tänderna. Jag blir inte ett dugg förvånad om jag behöver minst tre rotfyllingar. Då tar dom fram hästsprutorna.
Farmor ska med mig, mest för att det inte är heltt säkert att jag hade gått dit om jag inte har med mig nån som fysiskt kan tvinga in mig dit, men hon ska få följa med in på rummet och hålla i handen när jag ska bedövas. JA, jag VET, jag är 25 år och borde klara av detta själv, men jag skiter i det, jag sväljer min stolthet (det lilla jag har) och SKA ha med henne in.
Behövs det nämnas hur vidrigt det är att vara bedövad i käften sen efteråt? Man dregglar och biter sig själv i tungan och kinden och kan inte prata ordentligt på flera timmar.
Förresten, varför får man inte downa en flaska whiskey innan längre?? Som back in the cowboy days? Det hade hjälpt nåt så fruktansvärt.
GUD vad jag inte vill. Men. Snart är det över, smärtan kan inte vara för alltid.
Ok, nu ska jag sluta jiddra och börja diska. Klockan är halv sju på morgonen, jag gick och la mig kl halv sex igår kväll, så jag är äntligen utvilad. Nu ska jag diska, sen gå och handla, sen åka in till stan och köpa en fembitars sushi innan jag ska till rondellen och snacka räkningar, sen bär det av till tandisen. I hate my life.
Jag skriver igen när allt i klart och berätter hur horribelt det var.
Wish me luck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar