Indeed....nu funkar den igen, min lilla ap-dator. Word har däremot försvunnit, så stavningen kanske är lite off ett tag. So sue me. (Nej, gör inte det.)
Magnus to the rescue :)
Ibland gör folk knäppa, sjuka eller helt enkelt otroligt irriterande grejer som man aldrig själv hade gjort. Bara sådär, utan att blinka.
Som idag; jag sitter i väntrummet hos min psykolog (går hos henne två ggr i veckan för att snacka av mig lite, otroligt värt) och väntar på att få komma in. Natten innan var jag hos Ellen som inte är så glad just nu pg a kärleksbekymmer, så vi bestämde oss för att ta några glas vin och tycka synd om varandra. Några glas vin blev till en hel massa glas vin och en hel del tårar, så där sitter jag i väntrummet bakis och med superpuffiga söndergråtna ögon och läser min tidning. Det är meningen att man ska vara där ett tag innan man träffar sin psykolog (det finns flera stycken där med egna rum men bara ett väntrum) för att slappna av, fundera på vad man vill prata om och bara komma in i stämningen, och stämningen är lugn, rofylld och avslappnad. Det är alltid knäpptyst, mycket mysigt. Iaf, sitter där och funderar på livet och alltihop och siffran 42 osv då det kommer in en brud i min ålder iklädd gigantiska buffaloskor och en enorm jacka och sätter sig mitt emot mig i en stol och drar fram mobilen. Hennes mobil är sån att det låter piip piip varje gång hon trycker på en knapp, och hon börjar daila ett nummer för att ringa någon, trodde jag. (Det hade varit drygt nog bara det, sitta och babbla skithögt med någon i det annars knäpptysta väntrummet men whatever.)
Hon skulle spela spel på mobilen.
Hon sitter alltså där, spelar något idiotiskt spel på mobilen och trycker, trycker trycker och trycker på knapparna, som piper högt. Jag trodde jag skulle dö. Vem gör så?? Är hon helt jävla pantad? Där sitter jag med puffiga ögon, en dundrande huvudvärk och kämpar mot illamåendet, och där sitter hon och piper med sin jävla mobil. I ungefär tjugo minuter.
Jag suckar högt, prasslar med tidningen, glor på henne, himlar med ögonen, stampar irriterat med foten i golvet, slänger ifrån mig tidningen efter ett särskillt långt piiiiiiiiiiiiip, glor på henne igen, gör i princip allt utom just att be henne dra åt helvete, vilket jag inte kunde för om hon hade vart skittyken tillbaka hade jag blivit galen.
Jag skulle ALDRIG göra så. Dra fram mobben och pipa mig igenom en halvtimme i ett väntrum där det ska vara tyst och lugnt, där det sitter en sliten jävel mitt emot och ser paj ut. Jag FATTAR inte hur man fungerar om man gör så.
Jag ska inte tjata ihjäl mig om detta men jag blir så galet förbannad på sådana människor. Helt loco.
ok, färdigältat.
ciao :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar