Jag befinner mig i jönköping.
Ligger på en skit tunn madrass...grej, men det är lugnt. Bra för ryggen.
Simon bor här nu, därför är jag här. Känns konstigt (men skönt) att vara någon annanstans än hemma. Hemma bra, men borta bäst.
Förra fredagen på Rotary var KICK-ASS. Eller, den började inte så jättebra, men sen när jag hittade kökspersonalen kände jag mig lungn. Sen blev alla bra.
Jobbigt att det ska vara så konstigt, allt. Att jag ska vara så......självmedveten att jag inte kan slappna av. Är helt paranoid att folk driver med mig eller skrattar bakom min rygg, eller vad som helst.
Iaf, kvällen slutade bra, gick hem o kollade på "Daydream Believer - The Monkees Story" till tre på morgonen, lyssnade sedan på mitt gamla slitna band med femtiotalsmusik tills jag somnade. Gick upp två timmar senare o släääääääpade mig till jobbet. Jag hatar skor. Men det var värt det.
Godnatt
måndag 24 september 2007
torsdag 20 september 2007
Det Regnar Inomhus
Oj, ojojojoj vad jag har saknat bloggen. Nu äntligen funkar den igen. Hoppas det fortfarande är någon som tittar förbi.
Det har inte hänt mycket i skoaffären den här tiden, känn inte att ni missat nått speciellt. Sjuka kunder är det varje dag men ingen riktig pärla värd att skriva om. Ungarna är som dom är, gamlingarna är som dom är.
Igår kom jag till jobbet och trodde att min klocka gått fel, då det var fullt med folk o lyset var tänt o hej o hå. Jag går in, och ser att det bara är gubbar i blåställ överallt, och dom står samlade vid mys-tofflorna i damavdelningen, och det luktar......bajs?? Jodå. Taket läcker, gult, fult vatten droppar ner på damernas luddiga tofflor (som riktigt suger åt sig den god saften), på golvet, nedför väggen och skvätter överallt.
Hela avloppssystemet i huset hade pajat, rören med smutsvatten var trasiga och bajsvatten was everywhere. HAHAHAHAHAHAHAHA!!!! ojojoj. Va passande.
Jag tänker "låt detta vara en anledning att få gå hem, låt detta vara en anledning att få gå hem!!" Hur ska vi jobba i en affär som luktar bajs, liksom? Bäst att stänga för dagen och städa ordentligt. Men icke. Mina chefer täkte nämligen att det här var en excellent oppertunity för deras anställda att visa vad dom går för, så vi fick snällt greppa moppen o städa upp skiten. Hela dagen. Kunder kom o gick (fortare än vanligt, unrar why?) o så gick uttligare en dag av mitt liv åt att jobba med skit.
Nu blir det bloggande av för hela slanten, varje dag. Skönt. Kram på er.
Det har inte hänt mycket i skoaffären den här tiden, känn inte att ni missat nått speciellt. Sjuka kunder är det varje dag men ingen riktig pärla värd att skriva om. Ungarna är som dom är, gamlingarna är som dom är.
Igår kom jag till jobbet och trodde att min klocka gått fel, då det var fullt med folk o lyset var tänt o hej o hå. Jag går in, och ser att det bara är gubbar i blåställ överallt, och dom står samlade vid mys-tofflorna i damavdelningen, och det luktar......bajs?? Jodå. Taket läcker, gult, fult vatten droppar ner på damernas luddiga tofflor (som riktigt suger åt sig den god saften), på golvet, nedför väggen och skvätter överallt.
Hela avloppssystemet i huset hade pajat, rören med smutsvatten var trasiga och bajsvatten was everywhere. HAHAHAHAHAHAHAHA!!!! ojojoj. Va passande.
Jag tänker "låt detta vara en anledning att få gå hem, låt detta vara en anledning att få gå hem!!" Hur ska vi jobba i en affär som luktar bajs, liksom? Bäst att stänga för dagen och städa ordentligt. Men icke. Mina chefer täkte nämligen att det här var en excellent oppertunity för deras anställda att visa vad dom går för, så vi fick snällt greppa moppen o städa upp skiten. Hela dagen. Kunder kom o gick (fortare än vanligt, unrar why?) o så gick uttligare en dag av mitt liv åt att jobba med skit.
Nu blir det bloggande av för hela slanten, varje dag. Skönt. Kram på er.
måndag 27 augusti 2007
I'm Baaaaaaaack
Men inte for long.
Internet funkar inte. Därav uppehållet. Fatta min bloggabstinens! Det är nästan så jag lipar på kvällarna när jag behöver skriva av mig. Det har varit lite sköna pers i affären också, men nu har det gått för lång tid, kommer inte ihåg detaljerna.
Så fort min internet returns, gör jag det med.
Just a little while longer.
Internet funkar inte. Därav uppehållet. Fatta min bloggabstinens! Det är nästan så jag lipar på kvällarna när jag behöver skriva av mig. Det har varit lite sköna pers i affären också, men nu har det gått för lång tid, kommer inte ihåg detaljerna.
Så fort min internet returns, gör jag det med.
Just a little while longer.
onsdag 15 augusti 2007
Ledsna, Fulla Bruden
Idag runt kl. tre kommer det in en tjej, ca. 25 år, full som ett ägg.
Hon snubblar sig upp till damavdelningen, håller sig fast i väggarna och sköställen och lyfter på olika skor för att titta på dem, känna på dem och även lukta på dem. Hon såg "normal" ut, dvs inte som en alkis eller en pundare, utan bara lite sliten.
Vi spanar in henne och bestämmer oss för att bara kolla vad hon gör.
Hon samlar på sig några högklackade skor, dräller ner i en stol och försöker förgäves få av sig på fötterna. Det var min tur att ta kunden då jag precis avslutat min rast så jag går fram till henne.
"Vill du ha hjälp med det där?" frågar jag och pekar på hennes skor. "Jaaaa!!! Jag är lite full......." "Jo, jag ser det...mår du bra?" frågar jag. "Nää, inte särshillt bra, men jag måshte ha ett par svarta skor" säger hon. "Jag brukar inte vara full mitt på dagen.." lägger hon till. Jag märker att hon inte lär bli förbannad om jag är ärlig och mänsklig mot henne så jag fågar varför hon är det nu. "Mitt ex dog igår" säger hon.
Herregud.
Vad svarar man på det?
"Ok......oj.....det var ju......tragiskt....eller jag menar.....synd....eller vad hände? Nej det menar jag inte utan.....fan va synd" säger jag smidigt. Då bryter bruden ihop å börjar störtlipa så hela affären tittar. "Nej men gråt inte!!" tröstar jag ännu smidigare.
Long story short, hon är för full för att köpa skor och ramlar ut på gatan efter en rejäl breakdown. Mina chefer tittar konstigt på mig och frågar vad i helsike jag sagt till henne.
Orka jobba kvar.
Hon snubblar sig upp till damavdelningen, håller sig fast i väggarna och sköställen och lyfter på olika skor för att titta på dem, känna på dem och även lukta på dem. Hon såg "normal" ut, dvs inte som en alkis eller en pundare, utan bara lite sliten.
Vi spanar in henne och bestämmer oss för att bara kolla vad hon gör.
Hon samlar på sig några högklackade skor, dräller ner i en stol och försöker förgäves få av sig på fötterna. Det var min tur att ta kunden då jag precis avslutat min rast så jag går fram till henne.
"Vill du ha hjälp med det där?" frågar jag och pekar på hennes skor. "Jaaaa!!! Jag är lite full......." "Jo, jag ser det...mår du bra?" frågar jag. "Nää, inte särshillt bra, men jag måshte ha ett par svarta skor" säger hon. "Jag brukar inte vara full mitt på dagen.." lägger hon till. Jag märker att hon inte lär bli förbannad om jag är ärlig och mänsklig mot henne så jag fågar varför hon är det nu. "Mitt ex dog igår" säger hon.
Herregud.
Vad svarar man på det?
"Ok......oj.....det var ju......tragiskt....eller jag menar.....synd....eller vad hände? Nej det menar jag inte utan.....fan va synd" säger jag smidigt. Då bryter bruden ihop å börjar störtlipa så hela affären tittar. "Nej men gråt inte!!" tröstar jag ännu smidigare.
Long story short, hon är för full för att köpa skor och ramlar ut på gatan efter en rejäl breakdown. Mina chefer tittar konstigt på mig och frågar vad i helsike jag sagt till henne.
Orka jobba kvar.
tisdag 14 augusti 2007
Mannen Som Inte Kunde Bestämma Sig
Hur svårt är det? Hur svårt är det, på en skala, att bestämma sig för ett par svarta loafers som man redan har spanat in ett par dagar tidigare? Ärligt talat?
För vissa, väldigt svårt.
Nu ska jag inte driva med folk som har, typ, nån slags psykologisk störning som gör att man inte kan bestämma sig, men herre min get, vilken snubbe. Nu vet jag ju inte om han HAR det, men det måste han nästan ha.
Killen (mannen, ca. 30-35, pratar med en pipig liten röst som ett barn, ser inte mongo ut men är nog ingen hit with the ladies if you catch my drift) kommer in när vi öppnar (eller, han hänger på låset en halvtimme innan vi öppnar och jag får be honom vänta) och berättar lite viktigt att han var hos oss en vecka sen och hade sett ett par loafers (fula gubbskor) som han "funderat på". Jo minsann. Han plockar fram skorna och frågar om jag har dem i storlek 8 (dvs 42). Jag hämtar skorna och Den Stora Titta-På-Skorna Dagen börjar. Killen sätter sig i en stol och STIRRAR på skorna. Hela dagen. På riktigt.
Vi vänjer oss vi honom, han sitter där på herravdelningen och ängnar sig åt att vrida och vända på samma par skor tills klockan blir fem, dvs han var hos oss i sju och en halv timme. Sjukt! Sen köper han skorna, och går. Vi kunde inte tro att det var sant. Det finns så många konstiga människor, som lever deras liv och bara gör som dom vill, skit i att andra tycker det är knäppt. Skönt på ett sätt, skrämmande på ett annat.
För vissa, väldigt svårt.
Nu ska jag inte driva med folk som har, typ, nån slags psykologisk störning som gör att man inte kan bestämma sig, men herre min get, vilken snubbe. Nu vet jag ju inte om han HAR det, men det måste han nästan ha.
Killen (mannen, ca. 30-35, pratar med en pipig liten röst som ett barn, ser inte mongo ut men är nog ingen hit with the ladies if you catch my drift) kommer in när vi öppnar (eller, han hänger på låset en halvtimme innan vi öppnar och jag får be honom vänta) och berättar lite viktigt att han var hos oss en vecka sen och hade sett ett par loafers (fula gubbskor) som han "funderat på". Jo minsann. Han plockar fram skorna och frågar om jag har dem i storlek 8 (dvs 42). Jag hämtar skorna och Den Stora Titta-På-Skorna Dagen börjar. Killen sätter sig i en stol och STIRRAR på skorna. Hela dagen. På riktigt.
Vi vänjer oss vi honom, han sitter där på herravdelningen och ängnar sig åt att vrida och vända på samma par skor tills klockan blir fem, dvs han var hos oss i sju och en halv timme. Sjukt! Sen köper han skorna, och går. Vi kunde inte tro att det var sant. Det finns så många konstiga människor, som lever deras liv och bara gör som dom vill, skit i att andra tycker det är knäppt. Skönt på ett sätt, skrämmande på ett annat.
måndag 13 augusti 2007
De Tråkiga Timesen Fortsätter
Idag vaknade jag med ren och skär ångest. Jag upplevde samma känsla som jag kan tänka mig att man känner innan man ska slå sig ner i den elektriska stolen o grillas.
JAG. (kan inte jag dör om jag går till jobbet idag)
VILL. (inte vill inte vill inte)
INTE. (känna så inte känna inte känna så måste kämpa vidare)
Men, som vanligt, nöjer sig min hjärna (läs hjärncell ett och hjärncell två) med en ångestattack som aldrig riktigt lyckas bryta sig ut. Jag vill så gärna kollapsa med andnöd eller börja skrika högt rakt ut (så som man gör när man RIKTIGT tappat greppet, inte lite sådär halvhjärtat-hej-kom-o-hjälp-mig utan bara öppna käften o vråla) eller börja skälla som en hund så fort en kund kommer in eller något annat helcrazy som skulle resultera i att någon magisk blå fé beamade ner o räddade mig från den onda, onda skoaffären.
Jag fattar vad ni tänker. "Men är det SÅ jävla farligt? Varför slutar du inte bara?"
För att jag kan inte. Jag orkar inte vara ny på ett annat skitjobb, jag orkar inte gå omkring på stan o dela ut CV's till företag som inte vill ha en (been there, done that, collected ALL the T-shirts), jag orkar inte låta mig styras av nya människor o känna mig som en fucking nOOb (det betyder nybörjare, farsan) en gång till.
Det enda som är positivt med mitt jobb, förutom att få killer benmuskler av konstant springande som en myra upp och ner för tre våningar, eller att ha matrial till denna blogg, är att jag kan det jag gör. Jag vet vart varenda skojävel står på lagret, jag vet skillnaden på märkerna, jag vet vad jag pratar om (tyvärr) när någon ställer vilken fråga som helst om skor (try me, make my day, punk). Jag orkar inte börja om nånstans.
Det är nog lite därför jag mår så skit när det gäller jobb-biten, jag hatar mitt jobb, men jag är fast där på grund av brist på energi att tackla något nytt, på grund av mitt jobb osv. osv.
Det är en ond cirkel. Denna cirkeln skulle kunna funka som Satans hula-hoop, så ond är den.
Sen är det så vidrigt att jag kommer bli TVUNGEN att skaffa nytt jobb efter nyår, då nya chefer tar över och inte kan garantera att jag får bättre än halvtid. Jag kan inte betala hyran o kattsanden o kattmaten o min mat utan ett heltidsjobb.
Så ärt.
Nu kanske ni hade hoppats på nån rolig historia om sjuka kunder, men just denna måndgen var den lugnaste på länge. Inte ett miffo. Bara tråkiga, gråa pensionärer, stressade föräldrar med hyperaktiva äckliga barn, Mary Kate & Ashely Olsen-skadade ungdomar utan folkvett och en stackars hyperstylad liten hjärnskadad pudel.
Like saaaand through the hourglass, theeeese are the daaaays of my life.
Kul att ni är roade iaf. Alltid något. Bjud mig på en öl nästa gång vi ses. Hej.
JAG. (kan inte jag dör om jag går till jobbet idag)
VILL. (inte vill inte vill inte)
INTE. (känna så inte känna inte känna så måste kämpa vidare)
Men, som vanligt, nöjer sig min hjärna (läs hjärncell ett och hjärncell två) med en ångestattack som aldrig riktigt lyckas bryta sig ut. Jag vill så gärna kollapsa med andnöd eller börja skrika högt rakt ut (så som man gör när man RIKTIGT tappat greppet, inte lite sådär halvhjärtat-hej-kom-o-hjälp-mig utan bara öppna käften o vråla) eller börja skälla som en hund så fort en kund kommer in eller något annat helcrazy som skulle resultera i att någon magisk blå fé beamade ner o räddade mig från den onda, onda skoaffären.
Jag fattar vad ni tänker. "Men är det SÅ jävla farligt? Varför slutar du inte bara?"
För att jag kan inte. Jag orkar inte vara ny på ett annat skitjobb, jag orkar inte gå omkring på stan o dela ut CV's till företag som inte vill ha en (been there, done that, collected ALL the T-shirts), jag orkar inte låta mig styras av nya människor o känna mig som en fucking nOOb (det betyder nybörjare, farsan) en gång till.
Det enda som är positivt med mitt jobb, förutom att få killer benmuskler av konstant springande som en myra upp och ner för tre våningar, eller att ha matrial till denna blogg, är att jag kan det jag gör. Jag vet vart varenda skojävel står på lagret, jag vet skillnaden på märkerna, jag vet vad jag pratar om (tyvärr) när någon ställer vilken fråga som helst om skor (try me, make my day, punk). Jag orkar inte börja om nånstans.
Det är nog lite därför jag mår så skit när det gäller jobb-biten, jag hatar mitt jobb, men jag är fast där på grund av brist på energi att tackla något nytt, på grund av mitt jobb osv. osv.
Det är en ond cirkel. Denna cirkeln skulle kunna funka som Satans hula-hoop, så ond är den.
Sen är det så vidrigt att jag kommer bli TVUNGEN att skaffa nytt jobb efter nyår, då nya chefer tar över och inte kan garantera att jag får bättre än halvtid. Jag kan inte betala hyran o kattsanden o kattmaten o min mat utan ett heltidsjobb.
Så ärt.
Nu kanske ni hade hoppats på nån rolig historia om sjuka kunder, men just denna måndgen var den lugnaste på länge. Inte ett miffo. Bara tråkiga, gråa pensionärer, stressade föräldrar med hyperaktiva äckliga barn, Mary Kate & Ashely Olsen-skadade ungdomar utan folkvett och en stackars hyperstylad liten hjärnskadad pudel.
Like saaaand through the hourglass, theeeese are the daaaays of my life.
Kul att ni är roade iaf. Alltid något. Bjud mig på en öl nästa gång vi ses. Hej.
söndag 12 augusti 2007
Tråkiga Times
Idag, gott folk, är det två avsnitt av Hemsökta Hus på kanal 4+, yipieee!!!!
Jag ska ladda med glass, färska bär, cola och ett nytt paket cigg. De behövs.
Imorgon är det back to hell, jag hatar måndagar.
I U.S.A., tidigt åttiotal, var det en 16 årig tjej som fick ett gevär av sin farsa i sweet-sixteen present. Hon tog den o knallade iväg till en närliggande skola där hon sköt vilt omkring sig... Hade ihjäl en vaktmästare och rektorn, skadade en massa kids. När polisen frågade henne varför hon gjorde det, svarade hon "I hate mondays". `Nuff said.
Hängde på rockbaren igår. Det var kul. Det skiter ni i. Nu skiter jag i det här.
Måndagar=crazies, så imorgon blir det (hopefully) mycket roligare att läsa denna blogg.
Bye bye!
Jag ska ladda med glass, färska bär, cola och ett nytt paket cigg. De behövs.
Imorgon är det back to hell, jag hatar måndagar.
I U.S.A., tidigt åttiotal, var det en 16 årig tjej som fick ett gevär av sin farsa i sweet-sixteen present. Hon tog den o knallade iväg till en närliggande skola där hon sköt vilt omkring sig... Hade ihjäl en vaktmästare och rektorn, skadade en massa kids. När polisen frågade henne varför hon gjorde det, svarade hon "I hate mondays". `Nuff said.
Hängde på rockbaren igår. Det var kul. Det skiter ni i. Nu skiter jag i det här.
Måndagar=crazies, så imorgon blir det (hopefully) mycket roligare att läsa denna blogg.
Bye bye!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)