Flugjäveln

En underbar sak har inträffat här i min lägenhet, som förgyller våran (min och katternas, Irma och Esmis) vardag.
En stor, fet, surrande fluga har på något mirakulöst sätt kommit till liv mitt i vintermörkret för att fungera som kattleksak och människoroare. Den livar upp saker och ting mer än den kan begripa själv. "Gud" (typ, don't get me started) tyckte väl att det var dags för lite action i de allmänt ganska slöa dagarna nu när man inte kan hänga på balkongen för risk att förfrysa tassarna.
Anyfly,
Esmis alltså. Irma är för tjock och trög för att kunna hoppa halvvägs (ibland mer) uppför väggarna som det krävs, men Esmis.
Först blir han svinförbannad, sitter och morrar länge medans han "pratar" typ mrrwrrraouuwwwmmmrrrrr och hackar tänder (högt och hotande) i flugans general direction men sen, när flugfan inte ger sig och villigt lägger sig framför tassarna är jakten igång. Hack i häl med Irma som inte sprungit på hundra år och är lika graciös som ett kassaskåp med päls, runt runt runt gärna mitt på natten när flugan är extra spännande då den blendar in med det mörka och man får använda sig all precis alla kattknep som t ex:
stirra intesivt på en suspekt flugliknande klump häftmassa på väggen i hopp om att flugan blir avskräckt och vill ha uppmärksamhet igen,
lägga sig omständligt tillrätta för att "sova" med ett öga öppet i ungefär samma syfte,
jama den till sig,
teamwork, Irma cornrar den och Esmis attackerar åvanifrån (det trodde den inte, den sluga jäveln!!),
använda min kropp/ansikte/höjd för leverage.

Det sistnämda hände alldeles nyss och är anledningen till detta inlägg.
Ni vet dom där coola typerna i nån film (tänk nån hong kong rulle eller matrix kanske) som tar sats och springer mot en vägg och springer uppför den och sen studsar iväg åt ett annat håll?
Mmmm, häftiga stuffs.
Inte lika ballt om man sitter och mindar sin egen buisness och surfar lite skit och helt plötsligt drar det förbi en monsterfluga och man hinner tänka "what the fu" och sen använder inte bara en, inte bara EN utan TVÅ speedade katter (klor och allt) just ens ansikte som nämda vägg att ta sats från. (Det kanske ska nämnas att jag gör allt mitt surfande och bloggande i sängen, slappt tillbakalutad och mysig.) (Det ska också nämnas att Irma väger som ett stort cementblock och vägrar låta mig klippa klorna eller själv använda klösbräda just ifall sådana här tillfällen uppenbarar sig då man måste ta i lite extra för att inte halka omkull på ett, till exempel, människoansikte.)
Bröt jag näsan? Nej, tror inte det, men svullen är den.
Blöder jag? You bet your silky-smooth ass I'm blöding.
Blev jag arg? Ja, jag skrek högt vilket dom (alla tre) tog som en uppmuntran att springa/flyga snabbare,
Är jag paranoid nu? Mycket. Sist men inte minst;
Blev mitt otroligt vackra yttre skadat på något sätt? Eh, jag tror mitt käkben omlokaliserade sig, jag har fortfarande små röda tassavtryck i fejset och en vag smak av kattsand i käften då Esmis inte räknade med att jag skulle öppna munnen för att skrika och därmed även använde min tunga som fot(tass)fäste.

Kul att vara kattägare. Ska nog investera i en flugsmälla imorgon (hahahahaha nä det ska jag inte alls för jag har inte ett öre) och put a stop to this shit, det räcker med två högst irriterande varelser i hemmet.

Nu glor dom på häftmassan igen. Flugan sitter tjugo centimeter åt höger.