Weeee.
Idag har jag haft Hampus och Maria (tror jag att hon heter ja... lägger det på minnet nästa gång...) hemma hos mig för att kolla lägenheten. Dom var väldigt trevliga men det var sjukt jobbigt ändå. GUD vad jag skämdes. Men det är ju nödvändigt.
Det var jobbigt att försöka förklara hur det kunnat bli så illa och hur jag tänker när jag ser det, jag har liksom ingen bra förklaring. Allt jag kan säga låter så lamt, men mitt i diskussionen (efter jag suttit med en klump i halsen helt hes i tio minuter typ) började jag lipa *pinsamt* så dom tog mig nog på allvar ändå. Och dom verkar fatta att jag verkligen vill få det bättre.
Det här känns ändå som ett stort steg på vägen, plus jobbet.
The good news is att Maria nämnde att det kanske gick att fixa en städfirma som kommer dit och grovstädar, på deras bekostning (!) (vilket jag pratat med pappa om att kanske få i julklapp eller nåt liknande av honom, farmor och mamma) så där kanske man sparar en slant! För det vore så skönt att få det riktigt tokrent så man kan bygga vidare på det.
En annan sak som är skönt är att whippas in to shape när det gäller att skapa rutiner och sånt.
...Jaja, så är det.
Nu ska jag se på Clerks. Win.
2 kommentarer:
Det var ju lite flyt med städfirman där - alltid bra när någon utomstående liksom pyntar upp degen för den typen av jobb... om du förstår vad jag menar. Sedan är det nog så att den hårda vägen via en "whip up" är nödvändig för din del - så att du liksom kan snap out of it.
Jag tycker det verkar som om att du har kommit en bra bit på vägen nu, eller hur?
japp!
Skicka en kommentar