Suck...

En gammal gymnasiepolare till mig är nu förlovad med sin pojkvän, som heter Magnus.
Hej hopp.
Jag är inte bitter.

Ååååhhhh...

Besviiiiiiiiiiiiiiiiiiiikeeeeeeeeeeennnnnnnnnnnnnnn.

Vad ska jag nu hitta på? All dressed up and no place to go. Skulle inte ha rökt den där sista ciggen i väntans tider heller. Jag som trodde att jag kunde köpa på valand. Och sen en baguette från Tin Tin på vägen hem. Jag är cp-hungrig!!
Fan!!

Jaaaja, så kan det gå. Lätt vunnet, lätt förlorat.

Suck. Antiklimax.

Haha..

Jaa... det blev väl inte precis som man tänkt igår dårra.

Förfesten var kul, jag fick på tok för mycket att dricka och kvällen blev kort.
Hängde med min polare Max hem och vi låg och pratade om förhållanden, musik, livet mm. Somnade bums och vaknade pigg som en lärka och sugen på nya äventyr, men nu är det ju tyvärr söndag och tråk och festen är slut.

Jaja, kul var det iaf!

Ut Med Det Gamla, In Med Det Nya!!

Ok, nu får jag för fan ta och rycka upp mig lite, det hjälper ingen (förutom vissa läskiga varelser som stoppar en crazy straw i huvudet på mig och suger i sig all min energi) att sitta och deppa och tycka synd om mig själv. (Av någon anledning funkar inte länkfärgerna men clicka för att del på "crazy straw".)
Visst!
jag har gråtit tills ögonen svullnat ihop och
Visst!
jag har stått på gränsen till en stor jävla avgrund men nu får det fan vara nog.
Jag kan deppa för mig själv när jag inte masserar tangentbordet med mina skrivnödiga fingrar. Blir nog mest bara obekvämt för mina tusentals läsare.

Vad nytt i mitt fantastiska liv, you ask? Well... Den 28 ska jag ÄNTLIGEN åka och hälsa på Simon i sthlm, ska bli skitkul!
Eller så blir det inte skitkul och vi gör som vi brukar göra här hos mig, han sitter vid datorn och jag sitter med näsan i en bok, men det ska ändå bli toknajsbajs att komma ifrån stan lite. Och nåt spännande hittar vi nog på.

Jag ska ÄNTLIGEN få shoppa loss på Grey's American Food Store vilket jag inte gjort sen jag och Christian var där och såg The White Stripes för typ 100 år sen, Bounce tvättmedel, how I've missed you!! Pop Tarts!! Och vågar jag ens nämna det.... (förlåt pappa...) Kool-Aid!!!

Jag har även bestämt mig för att 1. se den nya Harry Potter filmen när jag är där (jo, Simon, du ska med) och 2. när jag är där ska jag klippa av håret till axlarna, som en ny fräsch start. Jag vet att Anna-Karin sagt att hennes (mycket snälla) syster som är tokbra kan fixa det för en billig peng och det vill jag ju supergärna men om the mood ticks me och om det inte är för dyrt gör jag det då. Annars är vet jag att det kan ta...lite tid att ordna en hårklippnings get together hos pappa, han, precis som jag, behöver ca. 3-6 månader att få tummen ur och göra det vi sagt att vi ska göra. Inget fel med det, jag tror att vi båda spenderade mycket av vår 2-D tid som sengångare.

What else is new?
Jo!!
Jag har äntligen kommit på en utbildning som jag vill satsa på. Jag skriver om det lite längre fram när jag pratat med dom på Columbus om det hela och vet lite mer om kostnader o skit, men det är väldigt mycket på tapeten och jag tycker det känns 100% spännande och rätt. Blir ni nyfikna får ni ringa och fråga mig om det! ;)

Ikväll ska jag ut med Johanna till Greta's (perfekt att dra på gayklubb men inte är redo att ragga upp nån ny riktigt riktigt än) och innan dess blir det förfest hos Ann (en gammal gymnasieklasskamrat) med rosetequila och vodka, sen, som Johanna skrev, dansa tills fem på morgonen och efterfest på det :D

Nu ska jag hitta en outfit som skriker "ERIIIICAAAA!!!" och göra nåt trevligt och snyggt med håret och fejset, sen Praty Praty som Sessa brukar skriva.

Puss!

ps. Jag inser att jag kanske verkar manodeppresiv, först ett tungt inlägg, sen en rolig bild, sen ett tyngre hej-jag-håller-på-att-tappa-förståndet-inlägg och nu det här, men whudevva. When yr up yr up, right? :)

Äh

Bättre nu.
Jag har kommit på lösningen! Fast den har jag kunnat ett tag.... men iaf, jag har kommit på att den funkar på riktigt!!!
In case of heartbreak; läs. På riktigt. Igår, efter jag skrev det förra inlägget och när jag suttit på sängen och hade med tåriga ögon upprepat frasen "he's not coming back!!" typ i en timme sträkte jag mig efter nåt, nåt vad som helst för att ge hjärnan nåt, nåt vad som helst att arbeta med och jag fick i min hand en ganska bra bok som jag slukade på två sek.
Efter det en annan bok, efter det en annan.
Det tar bort smärtan, faktiskt. Om hjärnan får lämna kroppen ett tag mår man bättre.

Ja, vad ska man säga. I will survive. Just give me time.

jag vet inte var jag ska ta vägen. jag håller på att bli galen av sorg. jag vet inte vad jag ska göra. jag kan inte göra nånting. jag vet inte vad jag ska ta vägen, jag vet inte vad jag ska ta vägen, jag vet inte vad jag ska ta vägen jag vet inte vad jag ska göra jag vet inte vad jag ska göra jag vet inte nånting jag håller på att bli galen galen galen

Lite kul

Tungt

och jobbigt just nu.

Har varit hos pappa och snackat, ätit middag och delat på några bärs, väldigt skönt och trevligt.

Ska snart hem och ta itu med all jävla fucking piss skit. Ser inte fram emot det.

Orkar knappt nåt mer nu.

Hej.

Irma På Äventyr

Esmis ska få en sele och ett koppel nästa månad när jag har pengar igen så han får känna lite gräs under de små rosa trampdynorna. Irmar pallar inte sånt, för skraj, synd egentligen. Hon har ju cancer (hoppas jag inte men det verkar så) i framtassen och en stor konstig knöl vid ena bröstvårtan men verkar inte ha ont alls, så hon lever nog ett tag till. Hoppas det, jag älska mitt lilla lodjur. Irma, min icke-birma. Den orangea skräcken älskar jag med, så klart.
And dey löövs each other, too.

Motion

Det finns en helvetestrappa bakom mitt hus, ca 10.000 trappsteg och very very steep. Den skulle man ju kunna klättra ett par ggr varje dag. När det är svalt och skönt, som nu.
Hej.

Hur Mår Jag?

Just nu. Mår jag. Så fruktansvärt. Fruktansvärt. Dåligt.
Självmord tycker jag är ett töntigt ord.
Befrielse passar bättre.
Jag har legat vaken i min säng länge, länge nu, och kommit fram till att ingen behöver oroa sig för att jag ska offa mig själv.
Det finns inget sätt att göra det på som passar. Eller, jo. Det bästa sättet, för mig, hade varit sömntabletter.
Jag har länge sagt, till den som orkar/vill lyssna, att jag aldig skulle aktivt ha ihjäl mig själv. Och det är bra, så känner jag. För det mesta. Jag har alltid haft något emot det, har tyckt att det är töntigt, svagt, hej-vad-onödigt.
Men ibland... orkar man inte med sig själv.
Jag har vänner. Samtidigt är jag så otroligt ensam, hela, jävla, tiden. Jag har en pojkvän som knappt står ut med mig längre. Jag har ytliga bekanta som jag går ut på krogen med som inte drar sig för att driva med mig då och då. Vilket inte är konstigt, jag skulle driva med mig själv också om jag träffade nån som jag.
Jag orkar verkligen inte mer.
Jag låg, som sagt, vaken länge och tänkte.
Kniv funkar inte. Jag avskyr knivar. Jag har skurit mig själv av misstag ett par gånger i fingrarna när jag t ex hackat lök eller som senast när jag var förbannad och skulle skära till en tomat och lyckades skära av mig halva fingertoppen, det har läkt nu men jag har ingen känsel längst ut i vänstra ringfingret. Knivar gör ont och är inte värdiga. Jag hatar knivar, hårda, vassa, silverblänkande, aj.
Hänga sig? Nej. Utdraget, har inget bärande att göra det ifrån. Smärta där med.
Sätta på gasspisen och lägga sig med huvudet i? Hur skulle det se ut. Tar antagligen för lång tid också.
Hoppa? Aldrig i hela mitt liv. Dom som hoppar för att ta livet av sig själva är ju antagligen helt jävla röjda. Jag får svindel av bara tanken. Klarade inte ens av att hoppa från tvåmetarn idag när vi var och badade. Vilket jag blev mobbad för ett bra tag efteråt, f ö.
Vad finns det mer för sätt?
Att lägga sig i badkaret och slitta wristerna känns melodramatiskt och som jag tidigare sagt funkar det inte att snitta sig själv.

Sömntabletter. Där har vi det. Att bara få somna, ingen smärta, ingen panik, bara sova och inte vakna nåt mer. Aldrig behöva städa nåt mer, vilket jag ändå inte klarar av. Inga mer möten på soc. Aldrig mer utala ett bandnamn fel och bli utskrattad av ens "kompisar". Aldrig mer behöva skämmas för att ens dygnsrytmen inte är som den ska och vilja sova tills sent på dagen och sen skämmas för att man inte är helt perfekt, som vissa andra. Aldrig mer uppleva att alla andra runt omkring en - inklusive ens småsyskon - är mer lyckade än en själv. Aldrig mer ligga sömnlös i flera timmar och bestämma sig för att nu, nu måste jag ändra på mitt liv vilket man ändå aldrig gör. För det går inte. Jag är för svag. Jag kan inte.
Jag har sagt det tusen gånger förr, men jag säger det igen. Jag orkar inte vara Erica fucking Englund längre. Hon är helt jävla dum i huvudet. Jag hatar henne. Verkligen. Jag hatar henne. Hon är inte värd ett liv. Hon är så jävla CP, dum, ful, äcklig, ovärdig, vidrig.

Ni behöver inte oroa er. Jag har inga sömntabletter. Jag kommer inte att kunna göra något. Jag kommer att vakna, inte bara idag, utan imorgon, och dagen efter det, och dagen efter det, och dagen efter det. Finnas och finnas i all oändlighet, tills jag blir överkörd som Gage eller ihjälzappad av utomjordingar eller dör av hög ålder.
Mitt meningslösa liv kommer att "go on" precis som Celine Dion låten som man avskyr och byter station på radion så fort man hör skiten. Fan vad jag hatar skiten. Synd att det är en själv.

Jag har funderat på att gå i ide ett tag, inte träffa någon, stänga av mobilen och bara sitta i mörkret i min vidriga lägenhet ett tag. Jag orkar inte träffa nån, orkar inte prata. Bort från facebook, bort från msn och bort från mobilen. Tystnad. Sitta själv och vältra mig själv i mitt eget enlände as opposed till at dra på mig "hej jag mår helt ok" masken och vara bland folk.

Adios.

Baahh